lördag 23 mars 2019

Dubblett i silver

Våren har smugit sig på under veckan. När solen tittar fram kan den värma ordentligt och ganska snabbt glömmer man de senaste veckornas regnande. Idag var tiden knapp så det fick bli närmaste möjliga rev. När jag är på väg ner mot vattnet känner jag att vinden friskar i ordentligt och när solen bryter igenom molnen känns det riktigt lovande. Jag fiskar av första delen av revet men endast en liten obekräftad stöt. Några svanar som äter sätter stop på min planerade fiskväg så jag tar en omväg och testar revet längre fram. 



Vattnet är klart men rejält med rörelse vilket inger hopp. Samtidigt går solen i moln och jag hinner tänka att det minskar mina chanser. Jag föredrar det omvända när solen bryter igenom molnen då det känns som öringen kan passa på att jaga då. Men ganska snabbt blir jag motbevisad när en fisk suger tag i draget. Det är en riktig silvertorped runt måttet som tar luftsprång efter luftsprång. Trots att fisken inte är så stor har jag svårt att få styr på den och efter en stund lossgör den sig själv. I hopp om att utnyttja stunden fortsätter jag fiska av samma sträcka. Ganska snabbt känner jag att ny fisk är efter och nafsar på draget. Ett lite längre vevstopp och nästa fisk satt där. Lite mindre men lika pigg. Efter en kort fight fick den simma vidare. Samtidigt känner jag att vinden mojnat. Jag tar en handfull kast till, men det är tomt igen. Men efter ca 50 minuters fiske måste jag avbryta för att ge mig hemåt. Dock fullt nöjd med resultatet och glad för att ha bekräftat  möjligheterna på ett rev som ligger nära där jag bor.






   

onsdag 27 februari 2019

Tillbaka på kusten

Solen visade sin närvaro på väderleksrapporterna några dagar innan så helgens förväntningar var högt ställda. Men lokala rapporter om väldigt lågt vatten gjorde att planerna fick ändras i sista sekund för att optimera förutsättningarna. Vindarna skulle vara relativt svaga från väst så egentligen kändes Sydkusten inte som det optimala alternativet men det skulle visa sig att vindarna skulle övertrumfa väderleksrapporterna. 




På söndagen passerar jag många mil kust och till min förvåning är vattnet extremt svårfiskat p.g.a. dålig sikt. Segt när man ställt sig in på en heldag vid kusten. Men oftast kan man hitta fiskbart vatten någonstans och även denna gång. Där sand och stora stenar samsas som platsen är sannolikheten större för att vattnet ska vara klarare. När jag väl vadar ut känns förutsättningarna optimala. Fin vind från väst och så pass mycket rörelse i vattnet så att tångruskorna ger ifrån sig årets första märlor.   




Jag fiskar av ett stentätt rev där det finns gott om djuphålor för öringen att jaga i. Men trots min optimism händer inte mycket. Fisket kan vara lurigt i februari. Ibland känns det som fisken inte hinner med när våren kommer och det kräver lite längre perioder med milt väder för att det ska ta fart på riktigt. Vi fiskade av fler sträckor och vikar där det kändes som optimala förutsättningar men utan aktivitet. Jag får rapporter från fler fiskare som är ute och även dem går bet. Javier hade i alla fall någon följare, men det talar egentligen mer för att fisken inte riktigt är på humör. Ibland får man bara acceptera att fiske inte är logiskt och fokusera på vackert väder och gott sällskap. Det var i alla fall fantastiskt kul att vara tillbaka på kusten efter en alldeles för lång frånvaro.  


söndag 8 januari 2017

Silverstart på 2017

2016 var ett händelserikt år. Först massa havsöringsfiske sedan flytt och barn(då blev det inget havsöringsfiske). Men så är det väl ibland. Några dagar in på det nya året blir längtan för stor och jag måste ge mig ut. Stunderna är korta mellan blöjbyten och jobb. Regnet smattrar mot rutan när jag kör ut mot kusten. Det är ju inte detta man fantiserat om under förbudstiden. 


Väl framme vid kusten är vattnet allt för grumligt för att det ska vara värt att lägga fisketid. Jag får köra vidare för att hitta en plats som ger lä för vågorna. De lugnare vattenmassorna ger klarare vatten vilket känns betydligt hetare än den tidigare platsen. Det är något speciellt med havet de första vintermånaderna i Skåne. Näringsproduktionen har inte kommit igång än så det klara vattnet ger en akvarieliknande känsla som skapar spänning. Det tar inte heller lång tid innan spöet står som en båge och jag känner knyckar. En skaplig fisk har fallit för min OLR Tobis. Den bjuder omgående på luftsprång där den visar sin goda fysiska status. I det klarna vattnet är det grymt häftigt att se fiskens rusningar i olika riktningar. Efter en stund kamp kan jag landa fisken. En vacker skapelse på ca 2.5 kg som får följa med hem. Man ska vara tacksam när naturens skafferi öppnar upp sig. 


Dagen fortsätter med några fiskkontakter, men inget rafflande. Men jag njuter av att äntligen vara ute på kusten igen. Det är något lockande med den Skånska vintern i januari när man är alldeles ensam längs kuststräckorna.

fredag 1 april 2016

När det blänker i april



Nu vågar man nästan säga att våren kommit på riktigt. Här och var skymtar markbelägna buketter av små modiga krokusar som trotsar kyliga mornar för att få energi av en värmande eftermiddagssol. Plötsligt från ingenstans får man också timme extra av kvällssolen när klockan får mer tid. Perfekt för den som är morgontrött och vill jaga havsöring. Jag tittar på väderleksrapporten och ser hur vädergudarna lyssnar på alla kustfiskares böner. Sydliga vindar och milda temperaturer skämmer bort Sydkusten. Havsöringsrapporterna duggar även tätt och man känner att fisket är på gång.



Jag sitter på kontoret och varje eftermiddag drömmer man om att stå i vattnet. Jag ger mig ut i olika förhållanden, ibland så bra att det borde vara fiskgaranti men icke. Utan att se något mönster blir det spöböj ibland och vissa stunder är det otroligt segt. Men visst är fisken aktiv långa perioder och är man bara bredd på att byta plats så hittar man dem förr eller senare. De blanka bjuder på sprudlande kamp och de som lekt stångar som ånglok i vattenbrynet innan deras kraft abrupt tar slut. Tyvärr uteblir de riktigt stora blanka, men det finns tid kvar. Man kan inte mer än njuta av att säsongen spirar och att vi har en hel månad på oss innan näbbgäddan kommer.  









  

fredag 11 mars 2016

När våren gör intåg




Kylan har hållit oss i ett milt, men konstant grepp under årets första månader. Det har inte varit särskilt många minus, men de har ofta varit där. Detta gör att vattnet är kallare än vad många tror, vilket gör att fisket stundtals kan vara segt. Jag har även reflekterat över att fisken ofta blir väldigt selektiv under februari när vattnet ofta bli kallt. För även om termometern ofta visat 4 + har ändå inte fisken velat övertygats av de vanliga taktikerna. Jag minimerar motståndet och går ner på små flugor och snart lossnar det.



 När första solen i mars bryter igenom fiskar jag över tångfläckarna mellan sandbankarna. Jag ser hur öring efter öring förföljer flugan ut över sanden innan rädslan blir för stor och de återvänder. Jag byter vinkel och snabbt sitter där en fisk. Liten, men med sprudlande energi och snabbt får den återvända till vattnet. Jag ser hur ytterligare några fiskar modell större förföljer flugan utan att fullfölja jakten. Men snart är där ytterligare en opportunist som låter sig övertygas och så håller det på fram och tillbaka under en timmes tid. En upplevelse som ger energi efter ett kyligt februari. Framför allt är det fantastiskt att få studera öringen i det klara vattnet utan att den sitter på kroken. Lika snabbt som de dyker över den beigea sanden försvinner de i den mossgröna tången.

Dagens framgångsfluga

Solen sjunker och öringen närvaro försvinner plötsligt. Jag fortsätter och fiskar av en sträcka, men inget händer. Jag byter plats och inget nytt händer. Jag ser hur solen försvinner bakom horisonten och förvånas hur snabbt kylan tränger på. Även om våren gjort antåg är det fortfarande bars mars och framöver kommer det handla om att hitta de platser längs kusten som värms upp lite snabbare än alla andra. För där kommer säkerligen öringen hålla till.






    



fredag 15 januari 2016

Årets första dagar


Hösten försvann i milt väder och hela tiden fanns tankarna om en ny premiär 2016. Man glömmer snabbt alla frusna fingrar och sega bompass när man drömmer tillbaka på året som gått. Så när man väl vadat ut och lagt sitt första kast för årets säsong är det med en viss förväntan, men ganska snabbt känner man hur januarikylan kryper på och att man även denna säsong inte ska få något gratis. Hösten dominerades av plusgrader, men som en naturlag så slog kylan till strax efter nyår. Synd för annars hade det kunnat bjudas på ett riktigt bra fiske.



Jag söker stora vattenmassor för att hitta varmare vatten. På olika platser kan det variera mellan 2-4 grader. Stor skillnad för en öring under vintermånaderna. På första stället böjer sig spöet omgående och jag får ett gäng havsöringar kring och under måttet. Kölden har inte nått dessa fiskar och de är trots sin storlek ruskigt starka. Huggperioden är kort men intensiv och ganska snabbt tystnar det. Jag vandrar vidare längs kuststräckan och får tampas med en slumpfisk, men annars tyst. Jag försöker njuta av kuststräckans djurliv istället. Årets julklapp från min gode vän Oscar var en Vortex Diamondback 10x48. Kanske inget för den inbitne fågelskådaren, men det ger en bättre bild av aktiviteten kring mig. För varje år som går försöker jag mer och mer njuta av det som också finns ovanför ytan. 


Dagarna blir kallare och jag får kämpa mig igenom några bompass. Plötsligt känns det svårt och fisken verkar hålla avstånd. Men plötsligt hittar jag en grund vik där sand blandas med sten. På andra kastet är där fisk på som släpper och kort där efter har en ny havsöring tagit upp kampen. För mig är varje är öring en unik individ och jag är alltid lika förväntansfull över att få se dess teckning. Vissa har distinkta svarta prickar och andra har mer flytande som om de är målade med en våt akvarellpensel. Temat går igen och även på denna plats står ett antal öringar som är av mindre modell. Men när den tidiga eftermiddagen slår om och regnväder nalkas så slår fisken av på takten. Jag känner mig nöjd och beger mig tillbaka till stadens ljus och varmare miljöer. På radio säger de att "rysskylan" nalkas, men att vi i Skåne kan se fram emot varmare väder om en vecka. Någonstans känns det som om denna säsong kan bli riktigt bra. 










torsdag 17 december 2015

Missa inte havsöringsfilmen "Silverskatten" från Sportfiskarna

Två goda vänner i form av Sportfiskarna och Free Water Pictures har tagit fram en film om havsöringen i Stockholmsområdet. Mycket spännande tycker jag och kul att havsöringen växer som sportfisk. Och vågar man lita på trailern så kan det mycket väl bjudas på ett spännande havsöringsfiske i Stockholms skärgård många år framöver. När man är i huvudstaden kan man lika gärna passa på och fiska.     

"Följ med på ett fiskeäventyr i jakt på den stora skatten. Länsstyrelsen i Stockholm och Sportfiskarna presenterar i samarbete med Freewater Pictures - Silverskatten - Premiär 20 januari på Filmhuset i Stockholm."