söndag 4 december 2011

Höstgädda i väntan på premiär och ny familjemedlem


När den 15:e september har passerat bli det inte mycket fiske för mig. Det är möjligtvis grov höstgädda som kan locka! Som vanligt blir det då en hösttur i stugan i Sörmland. Hösten har varit mild och behaglig och ekolodet visade sju grader i vattnet. Det är en sjö med maxdjup på 40 m så där finns mycket vattenmassor som kan hålla värmen.





Då de senaste vintrarna varit betydligt strängare visste jag och mina vänner inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. Första dagen var seg innan vi verkligen träffa en huggsexa. När vi gled förbi en vik såg vi hur gäddor och småfisk slog om vartannat. Det tog några kast, men sen satte allt igång. Fiske på nästan alla kast och några var i hyfsad storlek. Kul upplevelse i väntan på öringpremiär! Som vanligt med fiske dör det lika snabbt ut som det kom.

Andra dagen blev huvudtaktiken trolling och det tog sig efterhand. Några fina gäddor innan den långa resan hem till Skåne skulle påbörjas. Hösten och gädda är kul och man vet att de stora fiskarna kommer upp på grundare vatten. Synd bara att man inte hade tid för trattkantareller!

En ny familjemedlem har också flyttat in. En liten blandrastik som heter Sally! Kan bli ett härligt tillskott på fisketurerna.    















God Jul så ses vi på premiären!

måndag 12 september 2011

Kul film om allvarligt problem...


Small Hydro Power from Tom11 Films on Vimeo.

Hitta denna på en annan blogg och tycker den fångar en del av tidens problematik. Tycker frågan är svår med kraftverksdammar. Tycker dock att det är viktigt att man nyanserar energifrågan och det finns ingen metod just nu som är fulländad, även vindkraftverk har sin påverkan på ekosystemet. Dock är det som vanligt lätt att negligera det som finns under ytan som man inte ser...  

Hur många åar ska man passera för lite fiskbart vatten?



Sista helgen för året är över då man får fiska havsöring i Skåne. Fisk blev det, men var efter mycket letande då tången låg tjock längs hela sydkusten. På söndagsmorgonen körde jag hela vägen från Beddinge till Engelska bryggan för att hitta inbjudande vatten. Jag reflekterar också över alla åar som rinner ut längs sydkusten. Jag skymtade fint vatten vid Mossby, men ville ändå fortsätt då jag hört att det varit bra vid Engelska bryggan tidigare i veckan. Väl framme grusades mina förhoppningar. Fullt med fiskare och ogästvänligt vatten. Böt några ord med en fågelskådare som sitter där varje morgon. Enligt hans ögon var det inte många fiskar som kommit upp senaste veckan.  Mossbystrand dök upp på min näthinna och bilen rullade västerut igen.

En halvtimme senare står jag på en sten och gillar vad jag ser i vattnet. Mycket betesfisk i rörelse och här måste vara öring tänker jag. Några kast senare skjuter en öring upp i luften några spölängder framför mig. Under dess hundradel ovanför ytan hinner jag registrera att det är en fin fisk på några kilo i något lekfärgad kostym. Pulsen går upp och min Bornholmspil betar av hela området. Inget händer och jag växlar om till Bombarda och fiskimitation. Ytterligare en öring modell mindre visar sig i ytan, men min fluga verkar inte locka. Klockan passerar lunch vadarna börjar bli varma av den gassande solen.

 
En lunch och en 0-0 match i fotboll senare är jag tillbaka på samma ställe igen tillsammans med min bror. Har man sett fisk på en plats under dagen brukar den vara kvar när solen påbörjar sin vandring ner för himlavalvet. Vattnet har grumlat till sig under dagen, men är fortfarande  fiskbart. Väljer Bombarda och ett litet skeddrag. En spännande kombination som erbjuder mer rörelse än en fluga. Det blir en del tång på kroken innan första fisken gör påhälsning. Efter en kort stund med kontakt släpper den. Ingen bjässe men trevligt med aktivitet. Jag ska precis föreslå en kopp kaffe och en diskussion om Ranegies missade målchanser, när det sitter något på kroken. En pigg öring som hoppar omkring mig. Dock verkar kroken sitta som den ska då den efter några minuter ligger i min hov. En tjock liten rackare kring kilot som intagit en lätt lekdräkt. Säger adjö och beger mig nöjd in till stranden för att smaka på kaffet. Visserligen borde man fortsätta att fiske, men ibland måste man få suga på karamellen. Det blir några kast till innan jag måste hämta min tjej på Sturup. Tveksamt om det blir några fler turer innan tomten hälsat på, men kul att kunna bevara en skön känsla inför 2012.   


lördag 10 september 2011

Dimma i vattnet, samurajsvärd och mycket annat

Det var ett tag sedan nu. Både med fiske och med bloggen. Efter en hårdsatsning i våras fick man lugna ner sig till förmån för annat. Lite synd då fisket verkade ha lossnat under juni och juli. Nåja, det kan vara bra med en paus ibland där man får romantisera och drömma sig bort. En och en annan gädda har det blivit, men hur kul är det? Det är ju havets silver man vill åt. Igår skulle det göras ett tappert försök, men allt grusades pga. bristande sikt i vattnet. Man tappar lätt modet när man inte ens ser var man sätter fötterna och någon lägger ut ett nät framför näsan på en. Vill inte ta någon debatt, men alla har väl rätt till sitt fiske när det håller sig inom reglerna. 



Införskaffat en ny följeslagare. Edge 3776, haspel, 10 ft upp till 30 gr. Tillverkat av våra grannar i väst och man kan snabbt konstatera att danskar kan det där med havsöring. Varje detalj är uttänkt och det är en underbar känsla. Synnerligen aktionen som gör att även de små fiskarna blir roliga. Har eftersökt ett mjukare spö som man kan fiska skeddrag med. Om det blir kustvobbler får det gärna vara styvt, men vill man finlira de lugna dagarna är det tillfredsställande med ett mer följsamt spö. För alla som funderar på att köpa nytt spö för kusten kan jag bara säga: köp! Edge 3776 tar nästan haspelsfisket i nivå med flugfisket. Sen återstår det att se om det fångar mer fiske för mig. Men då handtaget är inspirerat av ett samurajsvärd är i alla fall självförtroendet på topp, sydkustens ninja kan väl inte misslyckas?
 

lördag 14 maj 2011

Sörmland och horngäddor

Då jobb och privatliv har påkallat mycket tid har det blivit få besök på kusten de senaste veckorna. Man har läst blandade rapporter och framgångar och motgångar. Vad jag har saknat i år är lagom vind från rätt riktning. Vi har haft allt för mycket konstiga väderförhållanden som ställt till det.

Förra veckan lämnade jag Skåne för att åka till vårt lantställe i Sörmland. Ett välkommet avbrott mellan öringfiske och jobb. Detta område är ett mecka för våra vanligaste sötvattensfiskar. Jag ger mig ut på sjön med min gode vän Henrik från Stockholm. Kustfiske i all ära, men att sitta i en båt och snacka livet när solen lyser är bra det också. Det egentligen för fint väder för gädda mitt på dagen. Några små nappar inne vid vassen. Vi testar djuptrolling över 30 – 40 m i en förhoppning att lura ett pelagiskt monster. Inget händer. På väg in för lunch nyper det till i min jigg. Kastet efter sitter där en fin gädda på Henriks wobbler. Kanske runt tre kilo, men mycket vacker och välgödd. Välmående fiskar är alltid kul att få, men tyvärr lyckas gäddan frigöra sig själv innan fotografering.



Chorizo, fransk potatissallad och tysk pilsner smakar extra bra på ekbackarna. Dagar som dessa är fisket av sekundär betydelse. Efter vila trollar vi oss snabbt hem då Syrianska – MFF hägrar i Södertälje. Kul när man lyckas trycka in alla ens intressen på en och samma dag.


Tillbaka i Skåne och en tur vid kusten. Det skulle blåsa 5 m/s, men jag kan inte spåra vinden. Ett antal näbbgäddor blir det innan jag beger mig hem. Något matt på öringfiske är man, men nu börjar blankfiskarnas högtid. Måste samla kraft och komma igen! Det är nu på nätterna man har chans på det stora fiskarna som går in för att äta sig mätta på kustens smörgåsbord. Vi får se vad som händer och när lusten återkommer.      

  

onsdag 27 april 2011

Urbant fiske

Jag vet inte varför, men jag kunde in hålla mig hemma igår även om det var tanken. Det blev en tur ner till Västra Hamnen i Malmö. Även om jag själv inte haft någon vidare framgång där är det till synes ett underskattat fiskeställe. Det är fin leopardbotten med stora stenar och där går sill kring hamnpiren som öringen kan jaga. Det var dock en väldigt avslappnad tur för min del som inte gav något att hetsa upp sig över. Jag hoppades nästan på en horngädda för att i alla fall få testa att slirbromsen fungerar fortfarande.



Nu kommer vinden in över sydkusten vilket borde sätta fart på fisket. Dock är den ostlig vilket inte är det bästa. Det kan också vara så att det tar några dagar innan vattnet når rätt grumlighet. Men vad jag gillar med kvällen förutsättningar är att det är stigande vind vilket brukar vara mycket bra. Jag är däremot tveksam om jag orkar släpa mig ut ikväll igen. Det tar på krafterna och man får passa sig så att man inte tappar lusten.  

tisdag 26 april 2011

Lugnt väder och fiske...

Högtrycket har tagit Sverige i ett varmt grepp. Sommartemperaturer har skämt bort oss och de flesta har vilat upp sig i solstolarna. Jag har också tagit det ganska lugnt, men sista påskdagen fick det bli ett kvällsfiske. Förutsättningarna var vackra men magkänslan sa att jag skulle gå hem fisklös även denna gång. Det som höll hoppet upp var tidigare erfarenheter av aktivt kvällsfiske när solen stått på hela dagen. Inte mycket händer och jag sysselsätter mig med att leta nyfunna stenar i det kristallklarar vattnet. Det kan vara väldigt givande att studera ”sitt” rev under fina förhållanden. Jag byter några ord med en annan fiskare som också haft en tuff säsong. Hans rädsla var att horngäddorna snart gör entré. Mörkret lägger sig och det får vara nog för den här gången. Nu väntar några dagar med hårdare blåst och när stormen bedarrat kan man kanske se fram emot spännande fiske.    


söndag 24 april 2011

Läckra maskar men kräsen fisk

05:20 ringde klockan idag, men ljuset var redan påtagligt i vårt sovrum. Jag skulle upp och fiska och min tjej på ridtävling. Det är inte ofta man får avnjuta en frukost tillsammans vid femsnåret en lördagsmorgon. Tyvärr är säsongen redan så långt gången att jag i bilen fick njuta av soluppgången. Jag är inte så hård att jag kan lämna lägenheten i mörker för att vara vid havet vid gryningen. Men det är något speciellt med tidiga mornar. Det stigande ljuset väcker nytt hopp och tron på nya möjligheter. Dock händer inget första timmen. Det är ostlig vind och det dynar in mycket stora vågor från gamma sjö. På väg in mot en kopp kaffe ser jag något slingra sig i vattnet; en borstmask! Jackpot tänker jag och går in för att snöra på en Wolly Bugger. Jag bytar även plats till lite mer mjuka bottnar. En fiskekompis Mikael har upplevt leopardbottnar mycket framgångsrikt i år. Kanske för att de snabbt får ökad värme genom reflektion?

På ny mark registrerar jag klart vatten. Med fluga är det inget som sänker mina förhoppningar. Efter ett par kast ser jag en skugga följa efter. På några meters avstånd skymtar jag en besa i respektabel storlek. Den övertalas inte av flugan utan vänder om igen. Några kast senare följer en fisk ännu närmare in. Lekfärgade fiskar får inte mig uppspelt i vanliga fall, men i dessa knapra tider är de också en fröjd för ögat. Med det klara vattnet, den bruna nyansen och den finkorniga stenen går fantasierna till en Ammarnäsöring. Där skulle dessa storlekar bjuda på en makalös kamp. Tillbaks i verkligheten byter jag plats. En tredje och stor besa följer efter och hugger efter flugan, dock inte med någon vidare precision. Till sist får han syn på den fule mannen på stenen och inser att det är dags att dra. Det måste jag också, påskmiddag väntar!

Nåja, fisk är vid kusten även om det endast är de bruna. De står väl vid stenarna och njuter av ökad temperatur i vattnet. I sanden ser jag också bevis på att det finns blank fisk. Något makabert, men ändå en välkommen syn. Jag är dock mycket nyfiken på hur det går för er andra? Får ni någon fisk? Är det någon teknik som funkat bättre? Kommentera gärna då det är mycket sparsmakat med rapporter just nu. 

    

onsdag 20 april 2011

Ett par underbara sekunder

Vädret är vackert och vindarna är snälla. Trots att den är lite sen är det en fin vår som vi bjuds på. På tisdagskvällen var jag tillbaka på kusten för att hinna med lite fiske innan solen gick ner. Det är många tankar som hinner fara genom ens huvud under tiden man kör från Malmö. Varför är det så svårt i år? Rent generellt ser jag det som svårare att INTE få fisk på alla de gångerna som jag varit ute, vindar och färg på vattnet har varit bra. Väl ute bland stenarna byter jag ett par ord med en annan optimist. Han har på första kvarten haft kontakt med två fiskar. Givetvis höjs förväntningarna. Ska det lossna nu? Trots att vi är fyra stycken som står längs pärlbandet av stenar händer inte mer. Jag ser dem droppa av en efter en, och solen har sedan länge passerat horisonten. Då plötsligt är det något som nyper tag i draget. Ett par ruskningar sen slaknar linan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Man pratar om ”laxjävlar”, men denna våren har fått man att mynta ”öringjävlar”. Varför är ni så svårflörtade? Nedan är en bild på senaste fisken jag höll i min hand, och det är väl knappt fyra veckor sedan. Jag vågar knappt tänka på hur lång tid det dröjer till nästa gång.   


måndag 18 april 2011

Blank besa och förödande statistik

Efter en vecka av trist väder värmer solen våra kinder igen. Då mycket annat också har stått på schemat har detta inneburit en välbehövlig paus från fisket. Med årets fångststatistik kan man döda sitt intresse. Se bara på Blänkaren 2011, 150 fiskare och mycket lite fisk. Man kan själv göra huvudräkning på hur många timmars fiske som krävs för att ta en blank fisk. Vad som är fel vet jag inte, men alla är överens om att det är ovanligt svårt. Jag skyller på månen och andra på utsläpp.



I mellan två platser igår möter jag en annan förhoppningsfull fiskare. Han berättar att han brukar ofta fiska på väg hem från jobbet, men har knappt fått någonting i år. När hög frekvens inte lyckas är det riktigt knepigt. Även om fisken är tjurig bör den äta någon gång och den som testar ofta brukar va lyckosam. Det bör betyda att fisken inte finns vid kusten. På sista sträckan träffar jag ett gäng danskar som fiskar av grundvattnet mycket metodiskt. Generellt har danskar en mycket mer förfinat öringfiske än vad vi har. Svenskar kör ofta stort och långt ut, medan dansken kör med lätta prylar och precision. Det har i alla fall gett resultat, två tappade blanka och en ”Köpenhamsblank” som har fått följa med upp. På Bornholm säger man ”Köpenhamsblank” för besa. Denna fisk verkar ha återhämtat sig bra, men har med allra största sannolikhet lekt i höstas. Nåja, i dessa tider kan en fisk som denna också väcka intresse. Inget intresse fanns för min Bornholmpil ikväll och jag fick ännu en gång återvända hem besegrad. 






måndag 11 april 2011

Flugfiskeframgång, men ej för mig...

Det börjar bli en naturlig del av vardagen att spana ut över kusten, och återigen var det vacker väder med nordvästliga vindar. Dock var det betydligt klarare vatten vilket aldrig är ett gott tecken. Hur som helst var det med en förutsättningslös inställning jag och min gode vän Oscar närmade oss vattnet. För att göra det hela ännu bättre hade vi med oss en korv för att grilla. Där var en hel del fiskare ute när vi kom, men det var med ro i kroppen vi slog oss ner och inväntade solnedgången. Jag hann precis tugga i mig sista Lunda Knaken och svepa ölen när den närmsta flugfiskarens spö stod som en båge. Fisk inne och jagar tänker vi och kastar på oss grejerna för att ge oss ut. Men under den de 20 min, som vår granne några stenar bort kämpar mot sin fisk, händer ingenting för oss. När väl fiske kapitulerar ser jag på avstånd en kraftfull besa på 5 kg i relativt fin kondition.




Efter en timmes ostörd meditation går jag in för att byta från Bombarda till drag. Möter då den lyckosamma flugfiskaren som verkar ha haft en framgångsrik dag. Han har dragit en del småöring längs hela kusten och avslutar med denna fina fisk. Fått dem mesta inne bland stenarna på små räkimitationer. Något fundersamt överväger jag att fortsätta med Bombarda och olika räkimitationer. Men krasst måste jag säga att det som driver mig som kustfiskare är stora feta och blanka havsöringar. Helst ska de jaga sill! Besor har jag tagit tillräckligt i mina dagar. Även om de stora ibland dyker upp på fluga också, så är det på spinn man har störst chans. Så det blir en ”sillimitation” genom en lila kustwobbler. Givetvis kammar jag noll ikväll också, men det börjar lossna. Jag känner mig liten i perspektivet när jag zoomar in den vackra månen för att ta en bild. Veckan ser tuff ut med lågtryck, nordanvindar och ostabilt väder. Så jag får se när nästa tur blir.        

söndag 10 april 2011

Tillbaka efter stormen

Efter att stormen bedarrat stod man återigen i ett par nerblötta vadarbyxor. Detta var efter en del tveksamheter då det under lördagen i Malmö blåste nordvästlig vind på 11m/sek och det brukar inte innebära någon succé på sydkusten. Men med tanke på sydvästliga vindar tidigare i veckan och den kraftiga stormen borde det ändå vara hyfsad aktivitet i vattnet. Väl framme är det till synes perfekta förhållande med en västlig vind som drar in över kusten, högt och lagom grumligt vatten. Med mig idag har jag min svåger som ska testa sina vadarbyxor som jag gav honom i höstas. Det gäller att vara taktiskt med sina presenter så att man får sällskap i fisket!


För mig var lördagens förutsättningar årets bästa och jag var fullkomligt övertygad det skulle bli fisk. Men det händer tyvärr inte så mycket och sakta men säkert får vi se solen gå ner utan några känningar. Pontus ser en öring hoppa och det är det närmsta vi kommer. Om man ska gå i försvar händer ett fenomen som jag genom åren lärt mig att inte förknippa med framgång. Vinden mojnar och det tidigare grumliga vattnet klarnar upp. Tidigare gånger då fisket varit grymt bra har det totalt dött ut när detta skett. Jag trodde ändå att fisken skulle komma in och jaga efter solnedgången, men tyvärr blev det inte så heller. Men jag var mycket nöjd med kvällen då en öl i solnedgången var balsam för själen. Nytt försök ikväll trots allt för svaga vindar.  



torsdag 7 april 2011

Höga vågor men sprattel i spöet

Efter några dagars vila stod jag ännu en gång och blickar ut över aktiviteten på kusten. Inga fiskare och höga vågor. Min första tanke var att, antigen är man idiot eller geni. Det finns de som pratar om fanatiskt fiske vid kuling. Jag kan inte säga annat än att jag aldrig upplevt det själv. Fast samtidigt tröttnar man snabbare när omständigheterna är svåra. Ett osedvanligt lågt vatten får mig att testa en nygammal plats. Sist jag fiska här var på sensommaren och då blev min enda fångst några stolta fjällskivlingar. Låt oss hoppas på bättre utdelning idag. Generellt gillar jag inte lågvattensfiske men det är intressant att studera nya konturer på rev och stensamlingar som man inte ser annars. Efter att ha bemästrat en stor sten står jag någorlunda tryckt bland vågornas skvalp. Jag har hittat en plats där vågor och stiltje möts. Det känns bra, men ingenting händer.

Vinden friskar i och en kraftig våg kastar mig av stenen, jag dagdrömmer tappar min symbios med vågorna. Av ren överlevnadsinsikt klarar jag mig ganska bra. Något skärrad funderar jag på att ge mig in, men resonerar sedan som en avkastad ryttare. Bättre att hoppa upp på hästryggen direkt igen för att inte överdramatisera situationen. Jag försätter att fiska bland elaka vågor, men utan resultat. Magen skriker efter hunger och jag tar mig in för att vila på stranden. Dagen bästa överraskning är en gammal vrakdel som jag kan göra till en bänk. Moralen börjar att svikta och jag funderar på en mysig middag med min tjej istället. Just då ringer min bror och berättar att han är på väg ner. Han ingjuter ny moral och vi bestämmer oss för ett nytt ställe.

Det visar sig blåsa ännu värre där, men vi försöker ändå. Till sist ger jag upp gentemot vågorna och beger mig till en vik i lä, min bror stannar kvar. Det hårda vädret pressar in mycket vatten i viken vilket höjer mina förhoppningar, Ingenting händer och ganska snart är jag djup försjunken i mina tankar om livet och öringens existens. Just då gör jag en instinktiv lyftning av spöet och känner att det är aktivitet i andra änden. En härlig fisk som drar ut lina. Jag bara njuter av händelsen i några sekunder och lyssnar på när rullen spinner. Det är inge gigantisk fisk men tillräcklig för att göra min dag. Till sist inser jag att jag bör ta kontroll över situationen och sätter press. Det är lång lina men den följer artigt med in, men efter ett rusningsförsök slaknar linan. Jaha, tänker man. Var det dagens chans? Efter ytterligare 45 min fiske konstaterar jag att det var det.


Det får mig att fundera kring min kamp mot öringen. Det är en tuff säsong och man kämpar emot genom olika teorier, vässade krokar och total genomgång av draglådan. Kanske det är överflödigt? Kanske man bara ska slappna av och njuta av våren och låta öringen övertalas när den är redo. Det är ju trots allt den som bestämmer när det är dags. Men om jag får bestämma är det nära nu.

måndag 4 april 2011

April är här...

...vilket borde sätta fart på havsöring. Visserligen har vintern varit ganska kall, men de senaste veckornas värme har förbättrat vattentemperaturen. För er som funderar på om ni ska ut och fiska eller inte kan jag bara säga, åk ut! Det är egentligen endast en månad om året som är riktigt bra och det är nu. Oftast brukar det vara mellan slutet på mars till slutet av april, men med den långa vintern kan det ha förskjutits något. Men veckorna går snabbt och det gäller att passa på. Om man tittar på veckans väder verkar tisdag, onsdag och lördag bjuda på riktigt trevligt väder. Lördag är nästan för fin, men då är det härligt att vara ute. Jag hoppas att återkomma med en rapport imorgon.

Jag funderar också kring vad jag tycker om mulet väder vid havsöringsfiske. Fisken tenderar att bli mindre skygg, men jag kan ändå uppleva att det är segt vissa dagar. Bra är grått och blåsigt väder, men då brukar psyket ge upp allt för tidigt. Vad tycker ni? Vilket väder stick ni ut på? Nedanstående bild är ett bra exempel på mina favoritförhållande. Växlande molnighet med grumligt vatten som rör sig. 


lördag 2 april 2011

Tillbaka tomhänt i Sverige

Tre dagars fiske på Bornholm har gått fort, alldeles för fort. Det är lustigt, perioden man bokar in för sin fiskesemester blir den sämsta på flera år. Förra året var det laxfisket, i år var det öringfisket. Det har blivit många timmars fiske för oss fem vänner, med endast en landad fisk. Men vi ska inte klaga! Vi har mött andra fiskare som kört på i fem dagar på Bornholm utan ett enda hugg för att sedan åka tillbaka till Stockholm. Norrmän som har varit här i tio år och brukar ta 150 fiskar, men i år endast tog 20 st. Vi har i alla fall nära till öringen imorgon igen och kanske ännu bättre vatten än Bornholm. Ön kan vara fantastiskt, men är desto mer nyckfull. Vindar vänder snabbt, det är varierande terräng, olika strömmar m.m. Säkert mycket framgångsrikt under rätta förutsättningar, men när det är svårt, då är det mycket svårt. Det finns så otroligt många platser för fisken att stå på och många av dessa nås inte av en fiskare. Men vi återvänder och hoppas på bättre lycka. 

Måste också rekommendera Pensionat Verona som är en oas för havsöringsfiskare. Bra mat, gott umgänge och mycket erfarna tips från ägare Per. Jag publicerar några blandade bilder från igår och idag. Vad som kan nämnas är att vi var uppe halv fem i morse men utan framgång. Inte ens en vacker soluppgång då det var tät dimma. Dock avslutades dagen med några riktigt goda öl i Rönne. Jag hoppas återkomma med en ny och lyckosam sydkustrapport på måndag.








fredag 1 april 2011

Snabbt inlägg

Man är mör efter en lång dag och ingen fisk. Det är någonting som är konstigt på Bornholm. Fiskens brist på närvaro är skrämmande. Vi bor med ett gäng norrmän som har kommit hit i 10 år. De brukar ta kring 100 – 150 öringar på en vecka, denna har de tagit 20. Det säger kanske det mesta. Per Sjöström tror att det är den snabba snösmältningen som lett till att det kustnära vattnet blivit övergött och alla tångräkor dött. Fisken går då på djupet och jagar annat. I brist på fisk är här mycket vacker. Leopardstränder blandas med kalkstensrev som i sin tur avlöses av branta klippor. Imorgon blir det tidigt fiske och jag hoppas att jag återkommer med rapport.

torsdag 31 mars 2011

Fisk, korv och god öl

Det var med en viss förväntan man vaknade i morse då jag visste att det skulle bli en spännande dag, 05:50 tittade jag ut på Rörsjöparken träd och reflekterade över ännu en mulen dag. Tre timmar senare lättade dimman och jag kunde från katamaranen se den så omtalade ön, Bornholm. Det är alltid något speciellt att resa iväg och fiska, förväntningarna är större och man är naiv och tror att gräset är grönare på andra sidan. Visserligen är det kanske det ibland! Efter en halvt förvirrad bilresa nådde vi vårt hem för de närmsta två nätterna. Pensionat Verona är omtalat i fiskekretsar och kan erbjuda allt från laxtrolling, havsöring och torskfiske. Väl frammer blev det en lång frukost tillsammans med mina fyra vänner. Ibland är det bara skönt att känna på stämningen innan man ger sig ut för fisket. Det är som när man dricker öl inför en stor fotbollsmatch, timmarna innan är halva upplevelsen.

Till sist blev suget för stort och ostlig vind fick oss att välja den västliga sidan. Inte för att någon av oss flugfiskar, utan för att det utlovades korvgrillning på eftermiddagen med en massa havsöringsfiskare. Alltid kul med uppdatering kring andras framgångar eller motgångar. Efter trevlig lunch bar det av till Hammers udde som är en blandning mellan ostlig och västligt. Som spinnfiskare vill man åt rörelse i vattnet och då är en udde alltid ett bra val. Vad man ska vara klar över är att det är otroligt mycket vatten man fiskar på kring Bornholm. Många möjligheter, men också många val. Ganska snabbt ger valet av plats utdelning. På avstånd syns aktivitet i Johns spö. Efter att jag har hoppat mellan klipporna fick jag äran att håva öringen. En relativt välgödd besa på ca 2 kg. Eftermiddagen löper på, med endast några hugg som utdelning. På kvällen på pensionatet får alla 25 fiskare rapportera sina få fångster. Det visar sig att det varit skral utdelning för 20 av dessa vilket stärker ens eget självförtroende. Denna vecka har det gått från 0 fiskar på 25 kustfiskare, till 2 samt fem idag. Statistiken går i alla fall åt rätt håll. Imorgon blir den tidigt fiske om kroppen tillåter, annars återkommer jag med rapport på kvällen.

onsdag 30 mars 2011

Upptakt Bornholm

Imorgon beger vi oss till den vackra ön som egentligen skulle tillhört Sverige. Men som kustfiskare borde man vara glad, havsöringsfiske året runt och mer öl. Trevligt! Efter att igår ha pratat med Per på pensionat Verona bekräftar han samma bild som vi har på sydkusten. Att det är segt, mycket segt. Å andra sidan har de satt nät och fått otroligt mycket fisk, så konsten ligger väl i att få dem att hugga. Men med min tur i söndags på näthinnan har jag ändå ganska goda förhoppningar. Det borde lossna snart även på Bornholm.

Vi stannar torsdag till lördag och verkar få blandat väder och lagom vindar. Med det växlande vädret gäller det att vara med när det slår om. För några dagar sedan såg det ut som om vi endast skulle få mulet väder så jag rotade i lådan efter svarta, röda, gråa, vita och bruna drag. Nu verkar det blir mer växlande molnighet vilket gör att jag i större utsträckning får improvisera mer. 


Jag måste dock ännu en gång påpeka att Spöket Bullit har varit lyckosam för mig denna säsong. Visserligen har jag fiskat med den mycket, men det är av bestämda anledningar. Vid knepiga förhållande gillar jag små drag som täcker stora ytor. Samtidigt som det bör ha hyfsad bärighet så att man kan variera inspinningshastigheten. Spöket uppfyller alla dessa! Men med de riktigt djupa partierna på Bornholm kommer det nog också bli en hel del Snaps i olika färger och med tanke på det dragets prisvärdhet är det perfekt val när man offensivt ska utforska nya kuststräcker. Jag återkommer när vi landstigit!

måndag 28 mars 2011

Fyrtal i öring

Man börjar bli lite ambivalent, är våren på väg eller inte? Vackert väder blandas med kyliga vindar och kallt hav. Men tiden går och solen strålar värmer allt mer. När jag på söndagen nådde kustens strandremsa hade klockan slagit tre. Jag förvånades över friska vindar, stora vågor och klart vatten. Men så länge det är rörelse brukar jag ha goda förhoppningar. Då jag på förhand bestämt mig för att det skulle bli en lång fisketur valde jag ett aktivt rörelsemönster. Både för mig och draget. Jag började i en vik men fick vandra vidare. Första kastet på en udde nöp det till i spöet. Jag välkomnade ivrigt sprattel, men insåg också att det var öring modell mindre. I dessa tider är jag tacksam för alla fiskar och synnerligen när de är blanka. Jag fortsätter att hoppa mellan stenarna men utan resultat. Det låga vattnet och den högt stående solen gjorde så att jag i detalj kunde spana in nya områden i mitt rev där man fantiserade om gynnsamma ståndplatser under bättre förutsättningar. 

Min bror kommer på besök! Alltid lika trevlig att få fiska med personen som introducera mig för kustens alla stenar. Det tar också fram det mer jordnära förhållningssättet man har till fiske, gemenskap, spänning och en god kopp kaffe. Ganska snart är fiskesuget allt för påträngande och vi tar sikte på varsin sten. Vinden har mojnat och solen har börjat sin bana ner. Det händer inte så mycket. Just när man funderar på att byta ståndplats blåser det upp med ljumma vindar. Som havsöringsfiskare vet man att detta är ett gott omen.

Det tar en stund, men sen infrias mina förhoppningar. Spöet står som en båge och jag hoppas på praktfisk. Efter en stunds kamp skymtar jag en kraftig rygg. Ganska snabbt ser jag också nyansen av oxiderat stål, en välgödd besa på ca 2.5 kg har fallit för mitt Spöke. Jag hinner precis sträcka mig efter håven när draget flyger iväg. Fisken är fri och jag tackar för god kamp! Trots ökad aktivitet ger min bror upp pga. köldstela fingrar. Samtidigt som jag ser hans bil försvinna längs vägen nyper det tag i spöet ännu en gång. Liten fisk, men nog är det sprattel. Ännu en blank fiske kring kilot som efter snabb avkrokning får återgå till sin normala aktivitet. Samtidigt ser jag ett par hundra meter bort hur en annan fiskare dansar runt på sin sten. Årets första kanske? Efter en långsam vandring med många misstänksamma stop in till stranden ser jag hur han har fisken i håven. En godkänd blänkare kanske?



Samtidigt får jag motstånd i spöet. Det krävs inte många sekunder innan jag känner att det är en stor fisk. Djupa knyckar och bångstyriga rusningar. Min puls går upp upp och jag blir så där ivrig man inte bör vara. Med en allt för stor vilja att få syn på fisken slaknar spöet plötsligt. Jag pressade den allt för hårt och den lyckades flexa sig fri. Något bitter avrundar jag kvällen. På väg till bilen smygfotar jag grannens fisk. En riktig besa visar det sig. Jag vill inte moralisera utan väljer istället att tro att draget satt för dåligt och fisken var tvungen att avlivas. Det förklarar också den något bekymrade vandringen från stenen, kanske han in i det sista hoppades att den skulle överleva. Oavsett fungerar bilden som ett mycket pedagogiskt exempel på hur en utlekt fiske ser ut. Kanske gott nock?



Väl i bilen på väg hem till Malmö möter jag en ko som vandrar på vägen. Den säkerligen rymt från någon mjölkbonde, men förstärker min känsla som uppkommit under kvällen. Nu har våren kommit, på riktigt!             

lördag 26 mars 2011

Snabbt försök med efterföljare och planering för framtiden

Då jag vaknade upp med en smygande känsla av förkylning fick fisket(nästan) vänta idag. Dagens förströelse blev istället Kåseberga och Ales Stenar. Detta tillsammans med min tjej och en lånad hund. För mig som är född och uppvuxen på sydkusten är det med blandade känslor jag besöker Österlen. Man slås av skönheten samtidigt som man ryser över den folkvandring som invaderar från påsk och hela sommaren. Men i slutet på mars var vi ganska ensamma. De enda andra objekt som stal ens fokus från det vackra landskapet var alla fiskare som stod längs kusterna. Jag blev sugen, men när man ser att vattnet är som ett akvarium blir man lugnare. All heder om de lyckas och jag sätter min slant på flugfiskarna. 


Efter en skön promenad i Kåseberga passade jag på att spana in platser för sommarfiske efter havsöring. Man har hört fantastiska historier under sommarmånader med nordlig vind där det fångats massa fina blänkare utmed den så typiska leopardbottnen. Om man kollar på ett sjökort ser man också att det är väldigt nära till djupt vatten vilket höjer spänningen ytterligare.

På väg tillbaka har vi en och en halv timme över innan vi ska bort på kvällen. Vi mellanlandar hos min mamma som bor allt för nära en fin kuststräcka. Det blir att kasta sig i bilen och testa fisket en timme. Det är kallt i luften och klart i vattnet. Mitt enda sällskap är två flugfiskare som dänger på. När de är på plats brukar det vara en gentile hint om att vi spinnfiskare kan åka hem. Nu hade jag inte ens tid att rigga ett bombarda. Trots uppenbart dåliga odds höjs min puls av en efterföljare på ca 1,5 kilo. I denna tid tänder det hoppet! Vad som höjer pulsen ännu mer är om de blänkare man kan läsa om i Nicka Hellenbergs blogg. Stabila fiskar som får vem som helst att skynda sig ut till en kustremsa. Vi ses där imorgon!

torsdag 24 mars 2011

Rutinerad kustfiskare berättar...

Att det finns många rutinerade havsöringsfiskare i vårt land är helt klart. Även om jag är uppvuxen vid kusten och fiskat där till och från sedan 1995, är det först under de senaste sex-sju åren som jag verkligen fokuserat på denna förströelse. Därför är det kul när Mikael Lundin, som har 30 års havsöringsfiske i bagaget, kontaktar mig säger att han upplever en av de knepigaste säsongerna hitintills. Vi bollar allt från vattenstånd, sen vår, till månens aktivitet. Min upplevelse är ändå att mars kan vara en av de svårare månaderna eftersom hela vintern har gjort sin inverkan då. Då tar det sin tid för att vattnet och fisken ska komma igång igen. Men jag ber Mikael att bekräfta eller dementera min uppfattning om denna tidiga vårmånad och får som svar:

”Jodå mars har vissa år varit väldigt besvärlig vad gäller fisket, men detta tror jag handlar om snabbt skiftande vattentemperaturer. Just dessa skiftningar blir mycket tydliga denna tid på året då solen snabbt kan värma upp ytvatten i grunda vikar etc. Eller för den delen kyla vissa sidor av utstickande uddar.

Jag minns ett gott fiske vid Engelskabryggan (Ystad) mars 1989. Det var ca 10 s/m sydost och hög sjögång på morgonen, sjögången var egentligen för hög för att fiska, men det var perfekt färg på vattnet! Envis som man är så testade jag att vada ut till första djupkanalen, dvs ca 60 m ut från stranden. Första kastet gav en besa som returnerades, till saken hör också att jag just hade tillverkat en ny rottinghåv som hängde på ryggen. Kast nr 2-4 resultatlösa.. sen händer det grejer när jag skicka iväg plåtbiten nordost en 50 m! Tvärnit och ett hiskeligt hopp från en stor öring, landar den i håven och fortsätter fiska.
Två eller kanske tre kast senare samma scenario, ett hopp och öring nummer två landar i håven efter ca 15 min kamp. Sjöhävningen är ökande och min last på ryggen/i håven känns kan jag säga, oavsett så fiskar jag vidare och får ytterligare 3 stora öringar.

Det visar sig att på södra sidan om bryggan, dvs till höger där håller vattnet 1.5 grader, och på norra sidan är det 5 grader! Trots att det inte finns något som hindrar, så står vattnet stilla, troligen beroende av underströmmar på var sida om bryggan.”

Härlig historia som beskriver hur små marginaler det handlar om. Men nu tidigt på säsongen kan alla lottlösa fisketurer belönas med de där riktiga höjdpunkterna som tydligt sitter kvar på näthinnan. Trots att det gått 22 år! Det bekräftar också uttrycket som en kustfiskare myntade till mig en gång; man vet först efter turen om det var bra förutsättningar för havsöring eller inte!