torsdag 31 mars 2011

Fisk, korv och god öl

Det var med en viss förväntan man vaknade i morse då jag visste att det skulle bli en spännande dag, 05:50 tittade jag ut på Rörsjöparken träd och reflekterade över ännu en mulen dag. Tre timmar senare lättade dimman och jag kunde från katamaranen se den så omtalade ön, Bornholm. Det är alltid något speciellt att resa iväg och fiska, förväntningarna är större och man är naiv och tror att gräset är grönare på andra sidan. Visserligen är det kanske det ibland! Efter en halvt förvirrad bilresa nådde vi vårt hem för de närmsta två nätterna. Pensionat Verona är omtalat i fiskekretsar och kan erbjuda allt från laxtrolling, havsöring och torskfiske. Väl frammer blev det en lång frukost tillsammans med mina fyra vänner. Ibland är det bara skönt att känna på stämningen innan man ger sig ut för fisket. Det är som när man dricker öl inför en stor fotbollsmatch, timmarna innan är halva upplevelsen.

Till sist blev suget för stort och ostlig vind fick oss att välja den västliga sidan. Inte för att någon av oss flugfiskar, utan för att det utlovades korvgrillning på eftermiddagen med en massa havsöringsfiskare. Alltid kul med uppdatering kring andras framgångar eller motgångar. Efter trevlig lunch bar det av till Hammers udde som är en blandning mellan ostlig och västligt. Som spinnfiskare vill man åt rörelse i vattnet och då är en udde alltid ett bra val. Vad man ska vara klar över är att det är otroligt mycket vatten man fiskar på kring Bornholm. Många möjligheter, men också många val. Ganska snabbt ger valet av plats utdelning. På avstånd syns aktivitet i Johns spö. Efter att jag har hoppat mellan klipporna fick jag äran att håva öringen. En relativt välgödd besa på ca 2 kg. Eftermiddagen löper på, med endast några hugg som utdelning. På kvällen på pensionatet får alla 25 fiskare rapportera sina få fångster. Det visar sig att det varit skral utdelning för 20 av dessa vilket stärker ens eget självförtroende. Denna vecka har det gått från 0 fiskar på 25 kustfiskare, till 2 samt fem idag. Statistiken går i alla fall åt rätt håll. Imorgon blir den tidigt fiske om kroppen tillåter, annars återkommer jag med rapport på kvällen.

onsdag 30 mars 2011

Upptakt Bornholm

Imorgon beger vi oss till den vackra ön som egentligen skulle tillhört Sverige. Men som kustfiskare borde man vara glad, havsöringsfiske året runt och mer öl. Trevligt! Efter att igår ha pratat med Per på pensionat Verona bekräftar han samma bild som vi har på sydkusten. Att det är segt, mycket segt. Å andra sidan har de satt nät och fått otroligt mycket fisk, så konsten ligger väl i att få dem att hugga. Men med min tur i söndags på näthinnan har jag ändå ganska goda förhoppningar. Det borde lossna snart även på Bornholm.

Vi stannar torsdag till lördag och verkar få blandat väder och lagom vindar. Med det växlande vädret gäller det att vara med när det slår om. För några dagar sedan såg det ut som om vi endast skulle få mulet väder så jag rotade i lådan efter svarta, röda, gråa, vita och bruna drag. Nu verkar det blir mer växlande molnighet vilket gör att jag i större utsträckning får improvisera mer. 


Jag måste dock ännu en gång påpeka att Spöket Bullit har varit lyckosam för mig denna säsong. Visserligen har jag fiskat med den mycket, men det är av bestämda anledningar. Vid knepiga förhållande gillar jag små drag som täcker stora ytor. Samtidigt som det bör ha hyfsad bärighet så att man kan variera inspinningshastigheten. Spöket uppfyller alla dessa! Men med de riktigt djupa partierna på Bornholm kommer det nog också bli en hel del Snaps i olika färger och med tanke på det dragets prisvärdhet är det perfekt val när man offensivt ska utforska nya kuststräcker. Jag återkommer när vi landstigit!

måndag 28 mars 2011

Fyrtal i öring

Man börjar bli lite ambivalent, är våren på väg eller inte? Vackert väder blandas med kyliga vindar och kallt hav. Men tiden går och solen strålar värmer allt mer. När jag på söndagen nådde kustens strandremsa hade klockan slagit tre. Jag förvånades över friska vindar, stora vågor och klart vatten. Men så länge det är rörelse brukar jag ha goda förhoppningar. Då jag på förhand bestämt mig för att det skulle bli en lång fisketur valde jag ett aktivt rörelsemönster. Både för mig och draget. Jag började i en vik men fick vandra vidare. Första kastet på en udde nöp det till i spöet. Jag välkomnade ivrigt sprattel, men insåg också att det var öring modell mindre. I dessa tider är jag tacksam för alla fiskar och synnerligen när de är blanka. Jag fortsätter att hoppa mellan stenarna men utan resultat. Det låga vattnet och den högt stående solen gjorde så att jag i detalj kunde spana in nya områden i mitt rev där man fantiserade om gynnsamma ståndplatser under bättre förutsättningar. 

Min bror kommer på besök! Alltid lika trevlig att få fiska med personen som introducera mig för kustens alla stenar. Det tar också fram det mer jordnära förhållningssättet man har till fiske, gemenskap, spänning och en god kopp kaffe. Ganska snart är fiskesuget allt för påträngande och vi tar sikte på varsin sten. Vinden har mojnat och solen har börjat sin bana ner. Det händer inte så mycket. Just när man funderar på att byta ståndplats blåser det upp med ljumma vindar. Som havsöringsfiskare vet man att detta är ett gott omen.

Det tar en stund, men sen infrias mina förhoppningar. Spöet står som en båge och jag hoppas på praktfisk. Efter en stunds kamp skymtar jag en kraftig rygg. Ganska snabbt ser jag också nyansen av oxiderat stål, en välgödd besa på ca 2.5 kg har fallit för mitt Spöke. Jag hinner precis sträcka mig efter håven när draget flyger iväg. Fisken är fri och jag tackar för god kamp! Trots ökad aktivitet ger min bror upp pga. köldstela fingrar. Samtidigt som jag ser hans bil försvinna längs vägen nyper det tag i spöet ännu en gång. Liten fisk, men nog är det sprattel. Ännu en blank fiske kring kilot som efter snabb avkrokning får återgå till sin normala aktivitet. Samtidigt ser jag ett par hundra meter bort hur en annan fiskare dansar runt på sin sten. Årets första kanske? Efter en långsam vandring med många misstänksamma stop in till stranden ser jag hur han har fisken i håven. En godkänd blänkare kanske?



Samtidigt får jag motstånd i spöet. Det krävs inte många sekunder innan jag känner att det är en stor fisk. Djupa knyckar och bångstyriga rusningar. Min puls går upp upp och jag blir så där ivrig man inte bör vara. Med en allt för stor vilja att få syn på fisken slaknar spöet plötsligt. Jag pressade den allt för hårt och den lyckades flexa sig fri. Något bitter avrundar jag kvällen. På väg till bilen smygfotar jag grannens fisk. En riktig besa visar det sig. Jag vill inte moralisera utan väljer istället att tro att draget satt för dåligt och fisken var tvungen att avlivas. Det förklarar också den något bekymrade vandringen från stenen, kanske han in i det sista hoppades att den skulle överleva. Oavsett fungerar bilden som ett mycket pedagogiskt exempel på hur en utlekt fiske ser ut. Kanske gott nock?



Väl i bilen på väg hem till Malmö möter jag en ko som vandrar på vägen. Den säkerligen rymt från någon mjölkbonde, men förstärker min känsla som uppkommit under kvällen. Nu har våren kommit, på riktigt!             

lördag 26 mars 2011

Snabbt försök med efterföljare och planering för framtiden

Då jag vaknade upp med en smygande känsla av förkylning fick fisket(nästan) vänta idag. Dagens förströelse blev istället Kåseberga och Ales Stenar. Detta tillsammans med min tjej och en lånad hund. För mig som är född och uppvuxen på sydkusten är det med blandade känslor jag besöker Österlen. Man slås av skönheten samtidigt som man ryser över den folkvandring som invaderar från påsk och hela sommaren. Men i slutet på mars var vi ganska ensamma. De enda andra objekt som stal ens fokus från det vackra landskapet var alla fiskare som stod längs kusterna. Jag blev sugen, men när man ser att vattnet är som ett akvarium blir man lugnare. All heder om de lyckas och jag sätter min slant på flugfiskarna. 


Efter en skön promenad i Kåseberga passade jag på att spana in platser för sommarfiske efter havsöring. Man har hört fantastiska historier under sommarmånader med nordlig vind där det fångats massa fina blänkare utmed den så typiska leopardbottnen. Om man kollar på ett sjökort ser man också att det är väldigt nära till djupt vatten vilket höjer spänningen ytterligare.

På väg tillbaka har vi en och en halv timme över innan vi ska bort på kvällen. Vi mellanlandar hos min mamma som bor allt för nära en fin kuststräcka. Det blir att kasta sig i bilen och testa fisket en timme. Det är kallt i luften och klart i vattnet. Mitt enda sällskap är två flugfiskare som dänger på. När de är på plats brukar det vara en gentile hint om att vi spinnfiskare kan åka hem. Nu hade jag inte ens tid att rigga ett bombarda. Trots uppenbart dåliga odds höjs min puls av en efterföljare på ca 1,5 kilo. I denna tid tänder det hoppet! Vad som höjer pulsen ännu mer är om de blänkare man kan läsa om i Nicka Hellenbergs blogg. Stabila fiskar som får vem som helst att skynda sig ut till en kustremsa. Vi ses där imorgon!

torsdag 24 mars 2011

Rutinerad kustfiskare berättar...

Att det finns många rutinerade havsöringsfiskare i vårt land är helt klart. Även om jag är uppvuxen vid kusten och fiskat där till och från sedan 1995, är det först under de senaste sex-sju åren som jag verkligen fokuserat på denna förströelse. Därför är det kul när Mikael Lundin, som har 30 års havsöringsfiske i bagaget, kontaktar mig säger att han upplever en av de knepigaste säsongerna hitintills. Vi bollar allt från vattenstånd, sen vår, till månens aktivitet. Min upplevelse är ändå att mars kan vara en av de svårare månaderna eftersom hela vintern har gjort sin inverkan då. Då tar det sin tid för att vattnet och fisken ska komma igång igen. Men jag ber Mikael att bekräfta eller dementera min uppfattning om denna tidiga vårmånad och får som svar:

”Jodå mars har vissa år varit väldigt besvärlig vad gäller fisket, men detta tror jag handlar om snabbt skiftande vattentemperaturer. Just dessa skiftningar blir mycket tydliga denna tid på året då solen snabbt kan värma upp ytvatten i grunda vikar etc. Eller för den delen kyla vissa sidor av utstickande uddar.

Jag minns ett gott fiske vid Engelskabryggan (Ystad) mars 1989. Det var ca 10 s/m sydost och hög sjögång på morgonen, sjögången var egentligen för hög för att fiska, men det var perfekt färg på vattnet! Envis som man är så testade jag att vada ut till första djupkanalen, dvs ca 60 m ut från stranden. Första kastet gav en besa som returnerades, till saken hör också att jag just hade tillverkat en ny rottinghåv som hängde på ryggen. Kast nr 2-4 resultatlösa.. sen händer det grejer när jag skicka iväg plåtbiten nordost en 50 m! Tvärnit och ett hiskeligt hopp från en stor öring, landar den i håven och fortsätter fiska.
Två eller kanske tre kast senare samma scenario, ett hopp och öring nummer två landar i håven efter ca 15 min kamp. Sjöhävningen är ökande och min last på ryggen/i håven känns kan jag säga, oavsett så fiskar jag vidare och får ytterligare 3 stora öringar.

Det visar sig att på södra sidan om bryggan, dvs till höger där håller vattnet 1.5 grader, och på norra sidan är det 5 grader! Trots att det inte finns något som hindrar, så står vattnet stilla, troligen beroende av underströmmar på var sida om bryggan.”

Härlig historia som beskriver hur små marginaler det handlar om. Men nu tidigt på säsongen kan alla lottlösa fisketurer belönas med de där riktiga höjdpunkterna som tydligt sitter kvar på näthinnan. Trots att det gått 22 år! Det bekräftar också uttrycket som en kustfiskare myntade till mig en gång; man vet först efter turen om det var bra förutsättningar för havsöring eller inte!   

onsdag 23 mars 2011

Vacker dag

Det bjöds på bästa förutsättningar idag, sol, blåst och lagom grumligt vatten. Men efter ännu en lottlös tur kan man undra var öringarna finns? Nämnas bör att jag stötte på tre andra fiskare som vid dagens slut också var tomhänta. En kunde skryta om en misstänkt stöt! Min taktik var precis som igår att fiska av både lovart och lä. Testade också djupt inne i en stilla vik med förhoppning om att det något varmare vattnet skulle hålla öring. Jag ska inte tråka ut er med spekulationer om varför huggen uteblir, utan bjuder istället på några trevliga bilder. Men kommentera gärna om ni också upplever sega dagar eller kanske det motsatta. Snart ska det väl sätta igång då vattnet börjar närma sig fyra grader.




  

tisdag 22 mars 2011

Spännande förutsättningar

Nu kan man väl säga att våren har kommit till Skåne? När jag vandrade på Malmös gator idag möttes jag av solsken som verkligen värmde, 15 grader hör jag någon säga. Som havsöringsfiskare är första tanken att nu sätter det igång! Det finns många åsikter om vilken temperatur som är bäst på vattnet. Jag vet inte vad jag föredrar, men när det passerar fyra grader kan öringen verkligen vakna till liv. Vi är inte riktigt där än, men med sol och sydvästliga vindar kan det gå fort. Mitt största orosmoln denna dag var den friska vinden på 12 m/s. Väl vid kusten infrias mina förhoppningar. Fastlandet läar och det är lagom med blåst. Dock ser jag ständiga gäss som rullar in när jag står och gör mig redo. De är alltid svårbedömt på avstånd hur stora de egentligen är och man får helt enkelt vada ut och känna efter.



Nåja, rejäla dyningar sätter balansen på prov! Dock ser vattnet precis lagom grumligt ut vilken tänder mina förhoppningar. Många kast avverkas i olika riktningar. Strömmen är kraftigt och ofta tappar jag kontakt med draget. Kaffesuget kommer och jag knallar in för att vila en stund. Passar även på att testa självutlösaren på min kamera med hyfsat resultat. Kaffet ger nya krafter och idéer. Traskar iväg en bit för att testa en vik där vågorna inte når.

Det finns alltid en poäng i att fiska där lugnt- och aktivt vatten möts. Platsen är ny för mig och det är med spänning som jag testar en Häxan. Efter en längre stund inser jag att denna plats inte heller var rätt. Drar mig in mot stranden igen och sjunker ner på en sten. Solen har börjat sina bana ner och jag inser att det endast är en knapp timme kvar. Eller egentligen agerar jag nog redan på övertid då öringen denna tid på säsongen oftast är aktiv mitt på dagen. Men i ren desperation väljer jag att testa en svart Spöket 35 gr. Varför vet jag inte, men det är kul att experimentera. Kanske en grov öring uppfattar en svävande siluett som den bara måste attackera. Ni vet nog svaret. Spöket förblev ett spöket, alltså osynligt. Jag beger mig hem lottlös, men ändå med ett leende på läpparna då våren äntligen har kommit.     

Tappar du dina havsöringar?

Jag gillar styva spön med härlig toppaktion. Främst för att man kastar så otroligt långt och att man nästintill har direktkontakt med draget. Detta gör att man med minimal fördröjning känner när en öring är framme och stöter. Av samma anledning väljer jag flätlina.Ibland fiskar jag med andra spön ur min samling. Under de varma månaderna när små drag är valet gillar jag lätt utrustning. Även en liten fisk bjuder då på en otrolig kamp, men denna uppsättning skulle inte klara av våren vildare väder.


Skillnaden jag märker i kampen med fisk är att jag tappar så många fler med styvt spö och flätlina. Visserligen krokar jag dem, men efter en stunds kamp brukar de vinna och simma vidare. Anledningarna är nog många, men valet av styv utrustning kan spela stor roll. Havsöringen är fenomenal på att skakas sig loss, men med flexibilitet blir det svårare. Om man har ett styvare lina får man kompensera det med ett mjukare spö. Nu gör inte jag detta, men det hade nog varit bättre. En alternativ lösning är att vid hugg lossa på bromsen och hålla ner spöet. Med detta blir man lite mer följsam mot fiskens rörelser.

Slutsaten med detta inlägg är jag inte helt klar över, men man ska vara medveten över vilka konsekvenserna valet av utrustning har. Jag anser dock att det styva alternativets fördelar överväger även om en och en annan fisk tappas. Detta kan kompenseras med teknik och vassa krokar. Men om det inte alls fungerar så kan en extraspole med nylonlina vara en snabb lösning!  

söndag 20 mars 2011

Årets två första...

Äntligen är på sin plats. Efter många bomturer lossnade det till sist. Av olika omständigheter fick kusten vänta tills eftermiddagen. En tanke var att det kalla vattnet skulle hinnas värmas upp innan jag vandrade i, en teori som jag tror var lyckad! För när jag anlände till dagens valda plats vid halv två tiden var det ett antal fiskare som packade ihop och för att behålla min moral avstod jag från att fråga hur det hade gått för dem. Annars möttes jag av ett vacker väder och mycket lågt vattenstånd. 


Då någon så påpassligt hade förberett en bänk till min ära slog jag mig ner för att fundera kring en taktik för dagen. Ganska snart bestämde jag mig för en vit/rosa/grön Vicke på 20 gr. Efter att ha kämpat mig ut till en lämplig sten, insåg jag ganska omgående att jag inte nådde tillräckligt djupt vatten. Min Vicke var också för lätt för att borra sig igenom den sydvästliga vinden på ett vettigt sätt. Vid en snabb överläggning med mig själv spanade jag in en sten längre ut på revet. Men vilket drag skulle jag välja? Förutsättningar var mycket vind, kristallklart kallt vatten och lågt vattenstånd. Jag behövde alltså ett litet långkastande drag med hyfsad bärighet. Ganska snabbt insåg jag att Spöket Bullit var rätt val! Det tog inte många kast på den nya stenen innan det nöp till i spöet. Något ringrostig gjorde jag ett tafatt mothugg, men fisken satt. Efterlängtade knyckar kändes i spöet! Efter en liten stund ser jag en blank öring i det klara vattnet. Jag hann knappt tänka att det var en perfekt matfisk på ca 1,5 kg innan den hade stångat sig lös. Lika bra det då jag redan hade entrecote i kylen. Men känslan av årets första fisk var tillfredsställande.


Spöket fick fortsätta att optimistiskt bearbeta revet i olika vinklar. Efter ett par puffar  böjde sig spöet igen. Årets andra öring var ett faktum! Denna var på knappa kilot och följde snällt in i håven. Då jag glömde min vattentäta kamera hemma idag, fick det bli ett riskfyllt foto med mobilen. Sen får han snabbt simma tillbaka då jag ville satsa på ett triss.

Men det blir aldrig ett tredje nyp och när kallare väder drar in med dimma och blåst bestämmer jag mig för att åka hem och lägga energi på att förbereda en god middag till min sambo. På tisdag smäller det igen.


fredag 18 mars 2011

Trimma din kustwobbler!

Nu har det varit kallt ett tag och den skånska våren är faktiskt försenad. Detta göra att havet är något svalare än vad det brukar vara vid denna årstiden. Vid vinterfiske efter havsöring är det lllååånnnggsssammmmtttt fiske och grälla färger som gäller. Detta för att reta fisken till hugg. Drag som Vicke, Spöket, Sandgrävling klarar detta mycket bra, men de är väldigt stela i sin gång.

Men hur vill man att draget ska röra sig? Här kan man tänka på två sätt. Antigen att havsöringen vill ha ett byta som är stelt och långsamt som till synes verkar vara en enkel match. Detta grundar sig i att fisken är köldstel och vill inte slösa energi i onödan. Men man kan också tänka att man vill ha så mycket rörelse som möjligt med lågfart. Att lyckas med detta med ovan nämnda drag kan vara knepigt, då deras rörelsen bygger på fart. Dagens tips blir därför att du kan trimma din kustwobbler!



Då tar du en liten jigg och klistrar fast längst bak. Dels kan du använda gummilim eller om du bara tar en enkelkrok och trär på jiggen. Tailar är mycket vanligt inom fiske efter gädda och kan vara minst lika lyckosamt med öring. Resultatet bör bli ett drag som kan fiskas mycket långsamt som ändå erbjuder en frestande rörelse för fisken. Tänk bara på att matcha jiggens storlek med draget så att gången ej påverkas allt för mycket. 

Hör gärna av er om ni lyckas!

torsdag 17 mars 2011

Bättre vindar på ingång

Det har varit en tuff vecka om man gillar havsöringsfiske. Nordliga vindar och styv kuling. Jag gjorde ett försök, men det gav inte mycket. Dock tycker jag att sydkusten blir vacker när det blåser från norr. Vattnet blir kristallklart och man kan spana in nya heta rev inför bättre tider. Men nu får det vara nog med rekognosering, nu vill jag ha fisk! Väldigt lägligt är det bättre väder på ingång.



Tidigt på säsongen gillar jag verkligen västliga vindar. Ytvattnet från sydkustens alla sandstränder förflyttar sig mot ”mina” uddar. Tidigt på våren kan sand- och lerbottnar vara avgörande. Detta då solens strålar reflekteras och det genereras ytterligare värme. Ni som varit med vet att en tiondels grad kan spela roll. Man kanske inte uteslutande ska fiske mot sandbottnar, men närliggande tigrerad botten kan vara ett mycket bra val. Men vi får väl se nästa vecka!  

tisdag 15 mars 2011

Man drömmer sig tillbaka...

Förra årets finaste öring togs av min bror. Jag tror han hade ca två havsöringsdagar förra året. På den tiden hann han ta denna på ca 5 kg plus några blänkare till. Vet inte om jag ska kalla det tur eller skicklighet. Han är dock en fiskare av rang även om familjelivet kommer i först hand nu. Hans främsta styrka är att metodiskt beta av områden och att alltid göra det där extra kastet. Det ger uppenbarligen resultat!


Fisken tog på detta drag(Juoppo) som är framtaget av Peter Bergren och är en av mina favoriter skymningskvällar. Glitterflakes plockar upp de sista solstrålarna och det brukar locka fisken till hugg. Sen tycker jag att det har fin bärighet och är ett prisvärt drag för 99 kr som man vågar chansa med. Nackdelen är väl dess kastegenskaper vilka är sisådär. Du når nog 20 % längre med en Sandgrävling. Samtidigt slår det konkurrenter som Ludde eller ME. Men som sagt, en av mina favoriter!    




Förståelse...

Nordanvind är inte fiskarens bästa kompis, trots detta gav jag mig ut. Ibland är viljan efter en havsöring alldeles för stor. Att man sen glömmer handskarna hemma gör saken inte bättre. Usch, nu låter jag negativ. Det positiva är att allt går åt rätt håll. Sakta men säkert klättrar temperaturen upp mot behagliga nivåer. Men efter att jag har tagit några undervattenbilder känns det att det är en bra bit kvar. 



Jag skulle tippa på att tempen just nu ligger mellan 1-2 grader och då förstår jag att havsöringen inte frestas av mina drag Synnerligen när den med tanke på vinden nog befinner sig i södra Danmark. Men snart så! Några veckor till med detta väder kommer det att sätta igång. Härligt att en ny säsong stundar. Nytt försök får bli till helgen, men formen ska toppas till Bornholm helgen 1 april. Nedan ser ni dagens fluga, den kommer få ett par chanser till. Vi hörs snart!

  

måndag 14 mars 2011

Trogen följeslagare levererar inte...

Sandgrävlingen är ett av mina favoritbeten. När jag förr fisk i Stockholm var den allt som oftast ett säkert kort. Eller ja, havsöringsfiske kring vår huvudstad är aldrig ett säkert kort. Men då den funka där upp borde den vara ett givet val för skånska havsöringar. De senaste säsongerna har jag fått en hel del öring på sydkusten på just sandgrävlingen, men i år har det inte gått alls. Det borde lossna snart med tanke på det sköna mildväder som råder just nu.

Om man får hylla Sandgrävlingen är väl det främst dess lättkastade egenskaper och dess bärighet jag gillar. Detta göra att man kan komma åt stora ytor under långsam inspinning. Sen kräver det endast några vevstopp och knyckar för att göra sitt jobb vilket kan vara skönt kalla vinterdagar. Sen att betet ger en avlång siluett kan knappas vara en nackdel då öring är mycket van vid att klippa tobis. Röd/svart är en klassiker, men färgen är nog inte avgörande för detta bete.


  Återkommer när öringen övertygats...

Vad vore en lax?

I brist på öringar funderar jag på gamla minnen. En trollinglax från Simrishamn är alltid kul, men ändå inte min grej. Att vara på ett ”fartyg” med tio spö känns för komplicerat med för mycket runt omkring. Jag trivs bättre i mina vadarbyxor där man kan knalla in till strandkanten för att njuta av en koppa kaffe eller rota i draglådan. Men det är lätt att bli sentimental när kusten inte vaknat till liv än. 

   

Tre och ett halvt försök utan havsöring

Den skånska vintern har varit tuff med mycket snö och is, men med förra året på näthinnan får man ändå vara nöjd. Idag den 14 mars känns det som om klimatet går åt rätt håll och det blir bara varmare. Det finns endast några isflak kvar längs sydkustens strandkanter. 

Tre och ett halvt pass har det blivit för mig sedan premiären och ingen havsöring. Det halva innebar att jag glömde min rulle och jag fick endast beskåda vattnet iklädd vadare. Jag brukar inte ha så här lång tid mellan huggen vilket får mig att fundera. Vad är det jag inte förstår med de inledande förhållandena 2011? Oftast är det nog ivrigheten som gör att det går för fort, men jag vet inte. Jag återkommer med nya idéer och reflektioner.