måndag 14 mars 2011

Trogen följeslagare levererar inte...

Sandgrävlingen är ett av mina favoritbeten. När jag förr fisk i Stockholm var den allt som oftast ett säkert kort. Eller ja, havsöringsfiske kring vår huvudstad är aldrig ett säkert kort. Men då den funka där upp borde den vara ett givet val för skånska havsöringar. De senaste säsongerna har jag fått en hel del öring på sydkusten på just sandgrävlingen, men i år har det inte gått alls. Det borde lossna snart med tanke på det sköna mildväder som råder just nu.

Om man får hylla Sandgrävlingen är väl det främst dess lättkastade egenskaper och dess bärighet jag gillar. Detta göra att man kan komma åt stora ytor under långsam inspinning. Sen kräver det endast några vevstopp och knyckar för att göra sitt jobb vilket kan vara skönt kalla vinterdagar. Sen att betet ger en avlång siluett kan knappas vara en nackdel då öring är mycket van vid att klippa tobis. Röd/svart är en klassiker, men färgen är nog inte avgörande för detta bete.


  Återkommer när öringen övertygats...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar