onsdag 27 april 2011

Urbant fiske

Jag vet inte varför, men jag kunde in hålla mig hemma igår även om det var tanken. Det blev en tur ner till Västra Hamnen i Malmö. Även om jag själv inte haft någon vidare framgång där är det till synes ett underskattat fiskeställe. Det är fin leopardbotten med stora stenar och där går sill kring hamnpiren som öringen kan jaga. Det var dock en väldigt avslappnad tur för min del som inte gav något att hetsa upp sig över. Jag hoppades nästan på en horngädda för att i alla fall få testa att slirbromsen fungerar fortfarande.



Nu kommer vinden in över sydkusten vilket borde sätta fart på fisket. Dock är den ostlig vilket inte är det bästa. Det kan också vara så att det tar några dagar innan vattnet når rätt grumlighet. Men vad jag gillar med kvällen förutsättningar är att det är stigande vind vilket brukar vara mycket bra. Jag är däremot tveksam om jag orkar släpa mig ut ikväll igen. Det tar på krafterna och man får passa sig så att man inte tappar lusten.  

tisdag 26 april 2011

Lugnt väder och fiske...

Högtrycket har tagit Sverige i ett varmt grepp. Sommartemperaturer har skämt bort oss och de flesta har vilat upp sig i solstolarna. Jag har också tagit det ganska lugnt, men sista påskdagen fick det bli ett kvällsfiske. Förutsättningarna var vackra men magkänslan sa att jag skulle gå hem fisklös även denna gång. Det som höll hoppet upp var tidigare erfarenheter av aktivt kvällsfiske när solen stått på hela dagen. Inte mycket händer och jag sysselsätter mig med att leta nyfunna stenar i det kristallklarar vattnet. Det kan vara väldigt givande att studera ”sitt” rev under fina förhållanden. Jag byter några ord med en annan fiskare som också haft en tuff säsong. Hans rädsla var att horngäddorna snart gör entré. Mörkret lägger sig och det får vara nog för den här gången. Nu väntar några dagar med hårdare blåst och när stormen bedarrat kan man kanske se fram emot spännande fiske.    


söndag 24 april 2011

Läckra maskar men kräsen fisk

05:20 ringde klockan idag, men ljuset var redan påtagligt i vårt sovrum. Jag skulle upp och fiska och min tjej på ridtävling. Det är inte ofta man får avnjuta en frukost tillsammans vid femsnåret en lördagsmorgon. Tyvärr är säsongen redan så långt gången att jag i bilen fick njuta av soluppgången. Jag är inte så hård att jag kan lämna lägenheten i mörker för att vara vid havet vid gryningen. Men det är något speciellt med tidiga mornar. Det stigande ljuset väcker nytt hopp och tron på nya möjligheter. Dock händer inget första timmen. Det är ostlig vind och det dynar in mycket stora vågor från gamma sjö. På väg in mot en kopp kaffe ser jag något slingra sig i vattnet; en borstmask! Jackpot tänker jag och går in för att snöra på en Wolly Bugger. Jag bytar även plats till lite mer mjuka bottnar. En fiskekompis Mikael har upplevt leopardbottnar mycket framgångsrikt i år. Kanske för att de snabbt får ökad värme genom reflektion?

På ny mark registrerar jag klart vatten. Med fluga är det inget som sänker mina förhoppningar. Efter ett par kast ser jag en skugga följa efter. På några meters avstånd skymtar jag en besa i respektabel storlek. Den övertalas inte av flugan utan vänder om igen. Några kast senare följer en fisk ännu närmare in. Lekfärgade fiskar får inte mig uppspelt i vanliga fall, men i dessa knapra tider är de också en fröjd för ögat. Med det klara vattnet, den bruna nyansen och den finkorniga stenen går fantasierna till en Ammarnäsöring. Där skulle dessa storlekar bjuda på en makalös kamp. Tillbaks i verkligheten byter jag plats. En tredje och stor besa följer efter och hugger efter flugan, dock inte med någon vidare precision. Till sist får han syn på den fule mannen på stenen och inser att det är dags att dra. Det måste jag också, påskmiddag väntar!

Nåja, fisk är vid kusten även om det endast är de bruna. De står väl vid stenarna och njuter av ökad temperatur i vattnet. I sanden ser jag också bevis på att det finns blank fisk. Något makabert, men ändå en välkommen syn. Jag är dock mycket nyfiken på hur det går för er andra? Får ni någon fisk? Är det någon teknik som funkat bättre? Kommentera gärna då det är mycket sparsmakat med rapporter just nu. 

    

onsdag 20 april 2011

Ett par underbara sekunder

Vädret är vackert och vindarna är snälla. Trots att den är lite sen är det en fin vår som vi bjuds på. På tisdagskvällen var jag tillbaka på kusten för att hinna med lite fiske innan solen gick ner. Det är många tankar som hinner fara genom ens huvud under tiden man kör från Malmö. Varför är det så svårt i år? Rent generellt ser jag det som svårare att INTE få fisk på alla de gångerna som jag varit ute, vindar och färg på vattnet har varit bra. Väl ute bland stenarna byter jag ett par ord med en annan optimist. Han har på första kvarten haft kontakt med två fiskar. Givetvis höjs förväntningarna. Ska det lossna nu? Trots att vi är fyra stycken som står längs pärlbandet av stenar händer inte mer. Jag ser dem droppa av en efter en, och solen har sedan länge passerat horisonten. Då plötsligt är det något som nyper tag i draget. Ett par ruskningar sen slaknar linan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Man pratar om ”laxjävlar”, men denna våren har fått man att mynta ”öringjävlar”. Varför är ni så svårflörtade? Nedan är en bild på senaste fisken jag höll i min hand, och det är väl knappt fyra veckor sedan. Jag vågar knappt tänka på hur lång tid det dröjer till nästa gång.   


måndag 18 april 2011

Blank besa och förödande statistik

Efter en vecka av trist väder värmer solen våra kinder igen. Då mycket annat också har stått på schemat har detta inneburit en välbehövlig paus från fisket. Med årets fångststatistik kan man döda sitt intresse. Se bara på Blänkaren 2011, 150 fiskare och mycket lite fisk. Man kan själv göra huvudräkning på hur många timmars fiske som krävs för att ta en blank fisk. Vad som är fel vet jag inte, men alla är överens om att det är ovanligt svårt. Jag skyller på månen och andra på utsläpp.



I mellan två platser igår möter jag en annan förhoppningsfull fiskare. Han berättar att han brukar ofta fiska på väg hem från jobbet, men har knappt fått någonting i år. När hög frekvens inte lyckas är det riktigt knepigt. Även om fisken är tjurig bör den äta någon gång och den som testar ofta brukar va lyckosam. Det bör betyda att fisken inte finns vid kusten. På sista sträckan träffar jag ett gäng danskar som fiskar av grundvattnet mycket metodiskt. Generellt har danskar en mycket mer förfinat öringfiske än vad vi har. Svenskar kör ofta stort och långt ut, medan dansken kör med lätta prylar och precision. Det har i alla fall gett resultat, två tappade blanka och en ”Köpenhamsblank” som har fått följa med upp. På Bornholm säger man ”Köpenhamsblank” för besa. Denna fisk verkar ha återhämtat sig bra, men har med allra största sannolikhet lekt i höstas. Nåja, i dessa tider kan en fisk som denna också väcka intresse. Inget intresse fanns för min Bornholmpil ikväll och jag fick ännu en gång återvända hem besegrad. 






måndag 11 april 2011

Flugfiskeframgång, men ej för mig...

Det börjar bli en naturlig del av vardagen att spana ut över kusten, och återigen var det vacker väder med nordvästliga vindar. Dock var det betydligt klarare vatten vilket aldrig är ett gott tecken. Hur som helst var det med en förutsättningslös inställning jag och min gode vän Oscar närmade oss vattnet. För att göra det hela ännu bättre hade vi med oss en korv för att grilla. Där var en hel del fiskare ute när vi kom, men det var med ro i kroppen vi slog oss ner och inväntade solnedgången. Jag hann precis tugga i mig sista Lunda Knaken och svepa ölen när den närmsta flugfiskarens spö stod som en båge. Fisk inne och jagar tänker vi och kastar på oss grejerna för att ge oss ut. Men under den de 20 min, som vår granne några stenar bort kämpar mot sin fisk, händer ingenting för oss. När väl fiske kapitulerar ser jag på avstånd en kraftfull besa på 5 kg i relativt fin kondition.




Efter en timmes ostörd meditation går jag in för att byta från Bombarda till drag. Möter då den lyckosamma flugfiskaren som verkar ha haft en framgångsrik dag. Han har dragit en del småöring längs hela kusten och avslutar med denna fina fisk. Fått dem mesta inne bland stenarna på små räkimitationer. Något fundersamt överväger jag att fortsätta med Bombarda och olika räkimitationer. Men krasst måste jag säga att det som driver mig som kustfiskare är stora feta och blanka havsöringar. Helst ska de jaga sill! Besor har jag tagit tillräckligt i mina dagar. Även om de stora ibland dyker upp på fluga också, så är det på spinn man har störst chans. Så det blir en ”sillimitation” genom en lila kustwobbler. Givetvis kammar jag noll ikväll också, men det börjar lossna. Jag känner mig liten i perspektivet när jag zoomar in den vackra månen för att ta en bild. Veckan ser tuff ut med lågtryck, nordanvindar och ostabilt väder. Så jag får se när nästa tur blir.        

söndag 10 april 2011

Tillbaka efter stormen

Efter att stormen bedarrat stod man återigen i ett par nerblötta vadarbyxor. Detta var efter en del tveksamheter då det under lördagen i Malmö blåste nordvästlig vind på 11m/sek och det brukar inte innebära någon succé på sydkusten. Men med tanke på sydvästliga vindar tidigare i veckan och den kraftiga stormen borde det ändå vara hyfsad aktivitet i vattnet. Väl framme är det till synes perfekta förhållande med en västlig vind som drar in över kusten, högt och lagom grumligt vatten. Med mig idag har jag min svåger som ska testa sina vadarbyxor som jag gav honom i höstas. Det gäller att vara taktiskt med sina presenter så att man får sällskap i fisket!


För mig var lördagens förutsättningar årets bästa och jag var fullkomligt övertygad det skulle bli fisk. Men det händer tyvärr inte så mycket och sakta men säkert får vi se solen gå ner utan några känningar. Pontus ser en öring hoppa och det är det närmsta vi kommer. Om man ska gå i försvar händer ett fenomen som jag genom åren lärt mig att inte förknippa med framgång. Vinden mojnar och det tidigare grumliga vattnet klarnar upp. Tidigare gånger då fisket varit grymt bra har det totalt dött ut när detta skett. Jag trodde ändå att fisken skulle komma in och jaga efter solnedgången, men tyvärr blev det inte så heller. Men jag var mycket nöjd med kvällen då en öl i solnedgången var balsam för själen. Nytt försök ikväll trots allt för svaga vindar.  



torsdag 7 april 2011

Höga vågor men sprattel i spöet

Efter några dagars vila stod jag ännu en gång och blickar ut över aktiviteten på kusten. Inga fiskare och höga vågor. Min första tanke var att, antigen är man idiot eller geni. Det finns de som pratar om fanatiskt fiske vid kuling. Jag kan inte säga annat än att jag aldrig upplevt det själv. Fast samtidigt tröttnar man snabbare när omständigheterna är svåra. Ett osedvanligt lågt vatten får mig att testa en nygammal plats. Sist jag fiska här var på sensommaren och då blev min enda fångst några stolta fjällskivlingar. Låt oss hoppas på bättre utdelning idag. Generellt gillar jag inte lågvattensfiske men det är intressant att studera nya konturer på rev och stensamlingar som man inte ser annars. Efter att ha bemästrat en stor sten står jag någorlunda tryckt bland vågornas skvalp. Jag har hittat en plats där vågor och stiltje möts. Det känns bra, men ingenting händer.

Vinden friskar i och en kraftig våg kastar mig av stenen, jag dagdrömmer tappar min symbios med vågorna. Av ren överlevnadsinsikt klarar jag mig ganska bra. Något skärrad funderar jag på att ge mig in, men resonerar sedan som en avkastad ryttare. Bättre att hoppa upp på hästryggen direkt igen för att inte överdramatisera situationen. Jag försätter att fiska bland elaka vågor, men utan resultat. Magen skriker efter hunger och jag tar mig in för att vila på stranden. Dagen bästa överraskning är en gammal vrakdel som jag kan göra till en bänk. Moralen börjar att svikta och jag funderar på en mysig middag med min tjej istället. Just då ringer min bror och berättar att han är på väg ner. Han ingjuter ny moral och vi bestämmer oss för ett nytt ställe.

Det visar sig blåsa ännu värre där, men vi försöker ändå. Till sist ger jag upp gentemot vågorna och beger mig till en vik i lä, min bror stannar kvar. Det hårda vädret pressar in mycket vatten i viken vilket höjer mina förhoppningar, Ingenting händer och ganska snart är jag djup försjunken i mina tankar om livet och öringens existens. Just då gör jag en instinktiv lyftning av spöet och känner att det är aktivitet i andra änden. En härlig fisk som drar ut lina. Jag bara njuter av händelsen i några sekunder och lyssnar på när rullen spinner. Det är inge gigantisk fisk men tillräcklig för att göra min dag. Till sist inser jag att jag bör ta kontroll över situationen och sätter press. Det är lång lina men den följer artigt med in, men efter ett rusningsförsök slaknar linan. Jaha, tänker man. Var det dagens chans? Efter ytterligare 45 min fiske konstaterar jag att det var det.


Det får mig att fundera kring min kamp mot öringen. Det är en tuff säsong och man kämpar emot genom olika teorier, vässade krokar och total genomgång av draglådan. Kanske det är överflödigt? Kanske man bara ska slappna av och njuta av våren och låta öringen övertalas när den är redo. Det är ju trots allt den som bestämmer när det är dags. Men om jag får bestämma är det nära nu.

måndag 4 april 2011

April är här...

...vilket borde sätta fart på havsöring. Visserligen har vintern varit ganska kall, men de senaste veckornas värme har förbättrat vattentemperaturen. För er som funderar på om ni ska ut och fiska eller inte kan jag bara säga, åk ut! Det är egentligen endast en månad om året som är riktigt bra och det är nu. Oftast brukar det vara mellan slutet på mars till slutet av april, men med den långa vintern kan det ha förskjutits något. Men veckorna går snabbt och det gäller att passa på. Om man tittar på veckans väder verkar tisdag, onsdag och lördag bjuda på riktigt trevligt väder. Lördag är nästan för fin, men då är det härligt att vara ute. Jag hoppas att återkomma med en rapport imorgon.

Jag funderar också kring vad jag tycker om mulet väder vid havsöringsfiske. Fisken tenderar att bli mindre skygg, men jag kan ändå uppleva att det är segt vissa dagar. Bra är grått och blåsigt väder, men då brukar psyket ge upp allt för tidigt. Vad tycker ni? Vilket väder stick ni ut på? Nedanstående bild är ett bra exempel på mina favoritförhållande. Växlande molnighet med grumligt vatten som rör sig. 


lördag 2 april 2011

Tillbaka tomhänt i Sverige

Tre dagars fiske på Bornholm har gått fort, alldeles för fort. Det är lustigt, perioden man bokar in för sin fiskesemester blir den sämsta på flera år. Förra året var det laxfisket, i år var det öringfisket. Det har blivit många timmars fiske för oss fem vänner, med endast en landad fisk. Men vi ska inte klaga! Vi har mött andra fiskare som kört på i fem dagar på Bornholm utan ett enda hugg för att sedan åka tillbaka till Stockholm. Norrmän som har varit här i tio år och brukar ta 150 fiskar, men i år endast tog 20 st. Vi har i alla fall nära till öringen imorgon igen och kanske ännu bättre vatten än Bornholm. Ön kan vara fantastiskt, men är desto mer nyckfull. Vindar vänder snabbt, det är varierande terräng, olika strömmar m.m. Säkert mycket framgångsrikt under rätta förutsättningar, men när det är svårt, då är det mycket svårt. Det finns så otroligt många platser för fisken att stå på och många av dessa nås inte av en fiskare. Men vi återvänder och hoppas på bättre lycka. 

Måste också rekommendera Pensionat Verona som är en oas för havsöringsfiskare. Bra mat, gott umgänge och mycket erfarna tips från ägare Per. Jag publicerar några blandade bilder från igår och idag. Vad som kan nämnas är att vi var uppe halv fem i morse men utan framgång. Inte ens en vacker soluppgång då det var tät dimma. Dock avslutades dagen med några riktigt goda öl i Rönne. Jag hoppas återkomma med en ny och lyckosam sydkustrapport på måndag.








fredag 1 april 2011

Snabbt inlägg

Man är mör efter en lång dag och ingen fisk. Det är någonting som är konstigt på Bornholm. Fiskens brist på närvaro är skrämmande. Vi bor med ett gäng norrmän som har kommit hit i 10 år. De brukar ta kring 100 – 150 öringar på en vecka, denna har de tagit 20. Det säger kanske det mesta. Per Sjöström tror att det är den snabba snösmältningen som lett till att det kustnära vattnet blivit övergött och alla tångräkor dött. Fisken går då på djupet och jagar annat. I brist på fisk är här mycket vacker. Leopardstränder blandas med kalkstensrev som i sin tur avlöses av branta klippor. Imorgon blir det tidigt fiske och jag hoppas att jag återkommer med rapport.