Med utebliven fångst krävs innovativa tankar! Jag testar
outforskade platser och nya drag. Öringen måste ju vara någonstans! Men vädret
är behagligt och kvällarna allt längre. Jag låter dagens lockbete bestå av
Falkfish Thor som hittills är en okänd bekantskap. Bara namnet inger förväntningar.
Betena väger 18 gr och har otroligt fin finish. Det gillar särskilt färgvalet
då det är i en bra färgskala och delvis går mot en av mina favoriter, brunt! Väl
i vattnet har betet en livlig gång och bra kastegenskaper. Det blir ingen fisk
denna kväll heller, men betet var en glad överraskning. Tror dock det är som
mest effektivt när det är lite varmare i vattnet och öringen jagar livlig
småfisk. Perfekt med 18 gr också då man kan använda den lättare utrustningen
vilket är mycket kul under de varmare månaderna.
Vissa dagar är kallar solen på ens närvaro och dagen är så
mycket längre vid kusten. Man vet att fisken inte gilla den spegelblanka ytan,
men samtidigt har större under skett. Glömmer aldrig Markus lax mitt på ljusa
dagen 2005. Denna fisk är oftast den sista optimistinjektion som överger mig
efter en lottlös dag.
Men solen är vacker och försvinner ner bakom Ströget.
Vattnet är klart och jag hoppas att en märla skulle kunna falla i smaken.
Kanske bättre med en Polar Magnus, men jag vill hålla det så smått som möjligt
då många har haft turen med det. Det är blandade röster om öringsfisket, vissa
undrar var öringen håller hus medan andra tycker det är bättre än någonsin.
Tiden vill visa svaret!
Det har legat ett vidsträckt moln över Skånes landskap de senatste
dagarna. Det har mer påmint om ett olustigt fjällväder än sydkusten med
vårkänsla. Jag är också förvånad hur kallt det ändå är på mornarna. Jag beger
mig ut aningen morgontrött efter att ha förlorat en timme under natten. Jag
gillar inte vädret men min motivation ligger i att jag spinnfiskar med nypolerad
5501 Rocket Japanmodell som är fabrikstrimmad. Det är också några UT-delar på väg
som kommer finslipa de sista detaljerna.
Jag fiskar av en mindre sträcka i Malmös närområde(jag tror
inte på sydkusten än då vattnet fortfarande är ganska kallt). Det är fina
strömmar, men glasklart vatten. Kanske en torsk i alla fall. Men inte! Hör några
historier om både torsk och öring med ser inga synliga bevis. Ännu en lottlös
dag till sitt slut och jag längtar efter starka och varma vindar som får fart
på tillvaron!
Testade en ny metod i helgen. Jag kan knappast påstå att jag har hunnit samla på mig en massa erfarenhet kring detta upplägg, men det känns värt att testa för framtiden. Skickar här en beskrivning kring hur man bygger sitt tackel. Jag ser främst två drag som är effektiva att använda för detta fiske, Spöket Bullit och Sandgrävlingen. Både dragen kan småjerkas hem med efterföljande fluga. Men jag tror även att andra drag kan testas framgångsrikt.
Ibland är det en upplevelse att läsa väderleksrapporten.
Varma dagar, sydvästlig vind och 7-8 sek/m. Jag bokar in ett kundmöte i
Trelleborg på torsdagen för att närma mig vattnet. Samma kväll vandrar jag
längs kusten och hoppas på framgång. Vinden stämmer inte med vad meterologen har
lovat. Ginklart vatten och steril botten. Var är livet? Jag ser en liten räka
och blir glad. Jag tänker; - Hej där! Var är dina kompisar? Jag skymtar inga
fler och jag ser solen sjunka ner i väster.
Ny dag och ett snabbt morgonfiske innan jobbet tar fart. Från min laptop ser ju hur fredagen verkligen
är i vårens tecken. Lite extra värme kan säkert få fart på vattnet. Min bror
kommer på besök med hjortfilé och fiskeentusiasm. Kusten är lång och var ska vi
testa? Med något bättre vind testar vi en udde där det är rörelse i vattnet. Vi
nöter och dricker kaffe. En känning när hjärnan är som i djupast dvala och lika
snabbt är det över. De andra opportunisterna som också slutat tidigt från jobbet
avlägsnar sig när solen börjar närma sig horisonten. Vi står kvar för mörkrets inbrott
och hoppas på kvällsaktivitet. Inget händer.
Efter hjortfilé, Karl-Johan risotto och gott vin vaknar vi
tidigt till en massiv dimma. Kanske fiskarna är morgonpigga? Snabbt nere vid
kusten inser vi att vi är de enda som tror på idén. En fuktig vind gör det
kallt om fingrarna. För morgonfika söker vi oss upp i en sanddyna. Vi är på en
plats där hav möter land utan att ha en strand i mellan. I vanlig ordning
diskuterar vi fiskarens teorier. Vad gör vi fel? Var är fisken? Nöta eller röra
på sig?
Jag har glömt mitt Bombarda hemma, men får en idé om en
spännande kompromis. En mix av kastdobb och upphängare. Jag tar en Spöket
Bullit med dubbla fjärderringar. I nedersta ringen fäster jag ett förlängt
lekande. I lekandet binder jag en tafs på 40 cm där jag med en rapalaknut
fäster en Polar Magnus. Spänd på funktionen lämnar jag kaffet och Pär i
sanddynan. Jag tar ett kast från strandkanten över grunt vatten. Ett litet nyp
direkt? Innan tanken lämnat min kropp sitter där en fisk. Lång och fin men
tyvärr mager, en lekfisk på väg tillbaka till stolt form. Efter en ganska snabb
kamp lossar jag fisken och är tvungen att överraska brorsan i sanddynan. Efter
årets snabbast fotografering är fisken i vattnet igen och simmar iväg utan att
ens ha fått en kopp kaffe.
Glad över nykomponerad teknik fortsätter dagen utan
ytterligare påhälsningar. Men jag lovar att jag i framtiden kommer testa detta
upplägg. Kustvobbler och fluga samtidigt borde vara en väldigt effektiv teknik.
Man kan prata om vår och man kan prata om VÅR. Även om våren
besegrat vintern redan för några veckor sedan, är det en helt annan sak när
knopparna visar sig och jackan inte är ett måste. När temperaturerna väl kryper
mot 10-strecket går det snabbt! Gräset blir stolt och fågelkvitter blir mer
regel än undantag. Denna utveckling sker både på land och i havet, men det tar
längre tid under ytan. Därför ska man inte förvänta sig några underverk efter
några soliga dagar.
Dock är det en spännande gräns när vattnet når 4 grader och
då brukar fisket vara mycket bra. Med grova penseldrag kan man säga att de
riktigt kyliga vattenmassorna nu lämnar vår kust och vattnet ligger kring 3
grader. Men med solen till hjälp kan detta variera stort och på det grunda
vattnet kan det säkert vara det dubbla under vissa tider på dygnet. Hittar du
dessa platser talar mycket för att fisken är där. Men med strömmar och vindar
kan det vara svårbedömt så den ultimata metoden är att testa så många
fiskeplatser som möjligt. Men om du misslyckas ha förtröstan, för med detta
varma väder kommer fiske förr eller senare hitta dig!
När värmen stiger och vattnet börjar nå trivsamma grader
vaknar kusten till liv. Plötsligt är det ett myller kring benen när man står ute
i vattnet. Denna aktivitet är som ett smörgårdsbord för havsöringen som gärna
vräker i sig av dessa småfiskar och andra kryp.
Att debattera drag kan man göra i en evighet och alla har
sin favoritfärg. Men ska man gå på vad öringen EGENTLIGEN är det naturtrogna
beten som gäller. Synnerligen om man vill jaga blankfisk, för då är det småfisk
som gäller. Som flugfiskare är man van vid att imitera beten, men det är lätt
att man negligerar detta som spinnfiskare.
Därför blev jag så himla glad när Falk Fish lanserade Spöket
i riktigt naturtrogna färger med autentisk finish. Jag ser verkligen fram emot
att få testa dessa drag en sen vårkväll när öringen kommer in för att jaga. Nedan
presenteras lite öringgodis!
Skarpsill Öringen tvekar aldrig att klippa en sill!
Tobis Snabbsimmare som öringen har svårt att motstå!
Spigg När den finns i mängder är öringen på hugget!
Smolt Ingen naturlig föda i havet, men öringen tar gärna en lillebror och det sitter i ryggmärgen!
Så om man frågar fiske själv så är detta antagligen de bästa dragen för havsöring!
"Om man frågar yrkesfiskarna själva om den viktigaste orsaken till näringens kris så är det vanligaste svaret: sälstammens expansion längs alla våra kuster. Bilden bekräftas av nya rapporter. Men hittills har politikerna blundat för hotet och varit döva för fiskets krav.
Sälforskare bedömer att gråsälsstammen i Östersjön uppgår till minst 22 000 individer, medan knubbsälsstammen har ökat till 13 000 individer. Tillväxten ligger på 7 respektive 10 procent per år. Dessutom finns ett snabbväxande bestånd av ca 8 000 vikaresälar.
Från att ha varit ett Norrlandsproblem finns nu gråsälkolonier längs hela ostkusten. Bara i Kalmar län har de rapporterade sälskadorna ökat från 117 000 kronor 1999 till över en miljon 2004.
Nyligen vittjade yrkesfiskaren Tore Johnsson sina nät i Böda på Öland. Johnsson, som också är vice ordförande i fiskarnas riksförbund, bedriver ett selektivt fiske med 120 millimeter maska.
På 5 000 meter torskgarn hade han en fångst på omkring 100 torskskallar, resterna efter sälens härjningar. I garnen hade han dessutom åtta hela torskar. Enligt en aktuell studie från Fiskeriverket om sälskadornas omfattning hamnar kostnaden på mer än 50 miljoner kronor för 2004, en höjning med över 100 procent sedan 1997.
I studien har biologerna upptäckt att mängden skadade fiskar är sju gånger större än man tidigare trott. Det visar sig att sälen i huvudsak vittjar näten utan att lämna några spår efter sig.
Bilden av ett kustfiske som hotas av sälen bekräftas av de rapporter som i somras lämnades till regeringen av länsstyrelserna. Norrlandslänen anser att det är dags att "börja diskutera hur stora bestånd av gråsäl och vikare som ska finnas på samma sätt som sker när de gäller förvaltning av landlevande rovdjur".
Länsstyrelserna vid södra ostkusten "befarar en utslagning av vissa typer av kustfisken om skadefrekvensen ökar i den omfattning som skett under den senaste femårsperioden". På västkusten anser man att konkurrensen från säl och skarv står i vägen för att "långsiktigt bedriva ett småskaligt kustnära fiske".
I sin utvecklingsplan för fisket 2007-2013 pekar Fiskeriverket ut de fisken som helt kan komma att slås ut av konkurrensen med sälen. Enligt planen finns "ett reellt hot att sälkonflikten kommer att omöjliggöra garnfiske efter torsk och plattfisk i hela Östersjön".
Slutsatsen står i skarp kontrast till regeringens löften om att "främja kustfisket". Fiskarnas recept för att återta kontrollen över sälpopulationen har i stort sett varit detsamma sedan 1980-talet. Skyddsjakt är en bra väg, då fiskätande säl kan skjutas från båt i närheten av redskap.
Fisket ser gärna att den kvot som får skjutas bestäms i samråd mellan Naturvårdsverket, Fiskeriverket och länsstyrelserna. På det sättet kan man få en balans mellan naturvårds- och näringspolitiska intressen. Men fiskets krav har helt underordnats den konservativa viltpolitiken. Naturvårdsverket har en mycket försiktig position. Det finns en beröringsångest i förhållande till rovdjuren i stort och särskilt sälarna; man vill inte tackla frågan på allvar.
Reglerna som omgärdar den minimala skyddsjakten är så krångliga att man inte ens fäller kvoten. Men Naturvårdsverket agerar inte på egen hand utan har stöd i riksdagen - bland annat av ett parti som har sälen att tacka för sina mandat.
Men frågan är om det finns ett folkligt stöd för den restriktiva sälpolitiken. Vi tror att både jägarna och fiskarna kan räkna med stark förståelse från medborgarna. En stor majoritet av svenska folket - 84 procent - anser att jakt är berättigad för att upprätthålla balansen i naturen, enligt en undersökning från SLU.
Vår bedömning är att medvetenheten har ökat om att det finns konflikter mellan olika legitima intressen, och att avvägningar måste göras. I riksdagen tycks man däremot ha fastnat i föråldrade positioner. Uppfattningar som kan motiveras av valtaktiska skäl, men som troligen redan lett till att sälbestånden är större än kustekosystemet tål."
Jag säger inte att sälen är Östersjöns enda problematik, men en relevant fråga är hur långt vi människors inflytande får sträcka sig? Säl och skarv påverkar vårt ekosystem på ett omfattande sätt och det är ett faktum, men vad ska man göra åt det? Är det så att två arters inverkan är FÖR stor på bekostnad av andra arter längs vår kust?
Efter ett oroande inslag på Sydnytt bekräftades mina tankar
om en kust som inte mår bra. För att nyansera denna bild ringde jag upp Johan
Wagnström på Fiskeriverket för att reda ut den aktuella situationen. Detta är
MIN återspegling av samtalet.
Fisket har under de senaste åren försämrats markant. Som ett
exempel kan man jämföra det kustnära nätfisket efter öring som gått från 30 000
kg på 90-talet till blygsamma 590 kg. Man vittnar om ålfiskare som brukar få
tömma sina garn på lekande öring, som endast under en hel säsong endast får
några enstaka fiskar. Värst kan man säga att det är längs den östra
skånekusten. Här kan det bitvis vara helt tomt med strandnära torsk, skrubbor,
tobis m.m. Dock har man utanför Trelleborg sett ovanligt stora stim av spigg.
På Gotland rapporteras också om extremt mycket Tobis, men den lyser med sin frånvaro kring Skåne. Det är också väldigt ovanligt att man får en ulk på kroken.
Utan att blanda in Gotland i diskussionen kan man ställa sig
frågan vad denna onormala fördelning beror på? Är det vissa arter som tar över
och fördelning blir ojämn? Det som är värt att notera är att det verkligen inte
är något fel på reproduktionen av öring i våra åar och bäckar. Utan felet måste
ligga någon annan stans. För att tydligare hålla koll på utvecklingen ska man
nu installera en avancerad fiskräknare i Nybroån.
Det finns vissa tendenser som påvisar att fisket varit
bättre för både torsk och öring under juni och juli. Hur detta hänger ihop är
svårt att säga, men det kan tala för att det krävs sommarvärme för att få igång
matproduktionen i vattnet. För många har vittnat om väldigt lite småliv under
våren på de kustnära sträckorna. Min personliga reflektion är också att man
markant märker skillnad när fisken är inne. När en person får fisk får ofta
fler fisk, men det är ganska ovanligt med ströfiskar.
Vad som kan vara
intressant att veta är:
Hur upplever ni fisket i allmänhet?
Vilka perioder har varit bra?
Har ni sett vad er fisk har i magen?
Hur mycket småliv ser ni via kusten?
Alla åsikter är av värde och dessa kan ni jättegärna få
maila till mig på linus@inka.se så ska jag vidarebefordra
dem till Johan.
Med tvåsiffriga temperaturer kan man verkligen prata om vår. När det stakas Vasalopp i Dalarna går man runt i tunn jacka och drömmer om Skånska kusten. Med en kall månad i backspegeln börjar vattnet äntligen komma upp i trivsamma temperaturer.
Jag beger mig till kusten efter spännande rapporter! Väl framme ser jag fin rörelse, men lågvatten. Väl utvadad gör Östersjön allt i sin makt för att slita ner mig från stenen. Vattnet är precis så lågt att vågorna bryter precis där stenarna slutar. Efter att ha fiskat av en längre sträcka nyper plötsligt en fisk. Efter en kort stunds kamp slaknar spöet. Med förnyad optimism ger jag mig ut på nya outforskade rev, men inga flera hugg. När solen sjunker bakom horisonten är jag ändå nöjd då våren så pass tidigt gjort entré.
