Ny teknik för tredje månadens första havsöring

Ibland är det en upplevelse att läsa väderleksrapporten. Varma dagar, sydvästlig vind och 7-8 sek/m. Jag bokar in ett kundmöte i Trelleborg på torsdagen för att närma mig vattnet. Samma kväll vandrar jag längs kusten och hoppas på framgång. Vinden stämmer inte med vad meterologen har lovat. Ginklart vatten och steril botten. Var är livet? Jag ser en liten räka och blir glad. Jag tänker; - Hej där! Var är dina kompisar? Jag skymtar inga fler och jag ser solen sjunka ner i väster.

Ny dag och ett snabbt morgonfiske innan jobbet tar fart.  Från min laptop ser ju hur fredagen verkligen är i vårens tecken. Lite extra värme kan säkert få fart på vattnet. Min bror kommer på besök med hjortfilé och fiskeentusiasm. Kusten är lång och var ska vi testa? Med något bättre vind testar vi en udde där det är rörelse i vattnet. Vi nöter och dricker kaffe. En känning när hjärnan är som i djupast dvala och lika snabbt är det över. De andra opportunisterna som också slutat tidigt från jobbet avlägsnar sig när solen börjar närma sig horisonten. Vi står kvar för mörkrets inbrott och hoppas på kvällsaktivitet. Inget händer.

Efter hjortfilé, Karl-Johan risotto och gott vin vaknar vi tidigt till en massiv dimma. Kanske fiskarna är morgonpigga? Snabbt nere vid kusten inser vi att vi är de enda som tror på idén. En fuktig vind gör det kallt om fingrarna. För morgonfika söker vi oss upp i en sanddyna. Vi är på en plats där hav möter land utan att ha en strand i mellan. I vanlig ordning diskuterar vi fiskarens teorier. Vad gör vi fel? Var är fisken? Nöta eller röra på sig?

Jag har glömt mitt Bombarda hemma, men får en idé om en spännande kompromis. En mix av kastdobb och upphängare. Jag tar en Spöket Bullit med dubbla fjärderringar. I nedersta ringen fäster jag ett förlängt lekande. I lekandet binder jag en tafs på 40 cm där jag med en rapalaknut fäster en Polar Magnus. Spänd på funktionen lämnar jag kaffet och Pär i sanddynan. Jag tar ett kast från strandkanten över grunt vatten. Ett litet nyp direkt? Innan tanken lämnat min kropp sitter där en fisk. Lång och fin men tyvärr mager, en lekfisk på väg tillbaka till stolt form. Efter en ganska snabb kamp lossar jag fisken och är tvungen att överraska brorsan i sanddynan. Efter årets snabbast fotografering är fisken i vattnet igen och simmar iväg utan att ens ha fått en kopp kaffe.

Glad över nykomponerad teknik fortsätter dagen utan ytterligare påhälsningar. Men jag lovar att jag i framtiden kommer testa detta upplägg. Kustvobbler och fluga samtidigt borde vara en väldigt effektiv teknik.