tisdag 29 april 2014

I stormens öga väntar vi på horngäddan



I mitten av januari när det är is i spöringarna och man precis av avlutat sin sjunde bomtur kan vi mycket väl ställa oss frågan, varför gör vi detta? Varför är vi så besatta av denna silverblanka fisk? De senaste två veckorna är det som om naturen själv gett svar på denna fråga. Med ljumma vindar, blanka havsöringar och bedövande vackra solnedgångar är det ganska självklart. Havsöringen ger oss en anledning att uppleva naturen på riktigt i alla dess nyanser. Ibland är kusten gästvänlig och ibland utmanar den oss. Centralt är dock alltid hägringen av den där drömfisken som aldrig verkar komma inom räckhåll.




Senaste veckorna har det blivit mycket fiske och fisk. Mest smått för egen del, men även någon modell större som jag tappade. Men bjuder istället på en motsvarande fisk från Anders på Fiskedagbog. Bjuder på en bildkavalkad som visar kusten nyanser!


















måndag 28 april 2014

Goa havsöringar från kusterna

Kusten är ljuv och fisket lätt. I vattnet vimlar det av liv och då är öringen på plats. Kanske är havsöringsfisket som bäst precis innan horngäddan är på plats? Oavsett är det en fröjd att vara havsöringsfiskare just nu. När man ser solen gå ner längtar man bara till nästa dag. Bjuder här på några varierande öringar som fångats av fiskare längs Skånes och Blekinges kuster. Mer hinner jag inte för nu vill jag fiska igen...     








torsdag 24 april 2014

Öhmandraget levererar blankfisk

Påsken var varm och solen brände nog sina första personer för året. Jag kryssade mellan påskmiddagar och fiske. Vinden var frisk, men genom att den kom från rätt håll var det fiskbart. Börjar dagen med lite socialt fiske utan krav. Vi dricker kaffe och njuter av vågornas brus. En paus i vardagen. Vi blir inte belönade för vår avslappnade mentalitet då fisken uteblir. Dock börjar jag fiska med Öhmandraget som är en ny bekantskap. Kastar som en pil och går fint i vattnet. 

Vi bryter upp, men jag väljer att testa några kast på en beprövat ställe. Plötsligt suger det till och drömöringen är ett faktum. Vild kamp med många rusningar kräver totalt fokus. Först när den är på några meters avstånd inser jag att jag lämnat håven i bilen. Jag försöker taila fisken, men utan resultat. När vi ligger där och brottas skakar den sig plötsligt loss och försvinner ut i djupet. Tystnaden sprider sig och jag känner en viss tomhet. Ganska fort ler jag åt att fisken vann, en sån stridbar öring förtjänar sitt liv i frihet. 

Dagen efter vill jag ha revansch så klockan ringer 05:00. Beger mig ut till kusten medan solens första strålar når vattenbrynet. Första timmen är tyst och sedan smäller det på en blank öring kring kilot. Inget plåster på såren från gårdagens miss, men fisk är alltid välkommet. Inget mer händer och jag beger mig hemåt med rykten om att horngäddan kommit till Malmö. 

Öhmandraget visade bra resultat

Fiske när man njuter

Tidig morgon längs kusten

En död säl

Vackert väder 




måndag 21 april 2014

Feberfrossa och flytande danskar

Förkylningen kom och stannade. Men är det påsk och vackert väder måste man ner till kusten och jaga havsöring. Väl på plats är det vinden som möter mig. Den är frisk och mild vilket vittnar om att senvåren är här. Jag hoppar från sten till sten och försöker bemästra blåsten. Det är fint, men tång på varje kast. Snart tröttnar jag och febern gör sig påmind. Längre bort flyter några flugfiskare iland. Jag går bort för att skvallra lite. Fyra dagar längs Skånekusten har de budgeterat. Har haft ojämnt, men ok fiske. En blankbesa har fått följa med upp. Tycka vad man vill om det, men en rejäl fisk i alla fall. Det bryter upp för dagen och jag smyger bort mot gräset. Årets första dag när marken är varm. Jag lägger mig ner för att vila och drar upp strategier för morgondagen, nu är våren verkligen här! 







fredag 18 april 2014

När havsöringsfebern slår till och en oväntad gäst


När frossan slår till blir kroppen var! Om det är ett vanligt virus eller alla tankar på havsöring vet jag inte, men febern är ett faktum. Jag vet att de finns de som alltid hellre fiskar än att göra något annat, jag är inte dem. Ibland är det en passion och ibland ett gift, allt beroende på hur omvärlden ser ut. Men allt som oftast känner jag dragningskraften från kusten likt månens olika faser. Speciellt när det snackas om stora tobisstim från alla håll och kanter. Nu är havsöringen hungrig och de drömfiskarna letar sig in mot kusten. 



Jag måste ut och trotsar en annalkande förkylning. Krafterna är inte vad de brukar vara, men väl i bilen är blicken fäst mot horisonten. Jag ser att vinden tar i och flaggorna står i streck. Tanken att vända infinner sig, men försvinner snabbt när jag påminner mig själv om att jag trivs i stigande vind. Väl på plats är omständigheterna bättre än befarat. Blåsten är närvarande, men inte ogästvänlig, vågorna är utmanande, men inte omöjliga. Det ligger fisk i luften. Systematisk fiskar jag mig igenom en längre kustremsa, men ingen aktivitet. Konstigt! 


Jag tar sikte på djupare vatten och plötsligt händer det något. Det suger till i spötoppen och aktiviteten är igång. Djupa knyckar vittnar om en större fiska. Jag glädjer mig samtidigt som jag inte känner mig bekant med beteendet. Den borde ha visat sig vi detta laget? Väl i ytan möts jag av ett par stora mörka ögon. En torsk har slukat mitt Öhmandrag! Först blir jag besviken, men efter några sekunders eftertanke sprids glädje i kroppen. I dessa tider är torsken en utsatt art och att de går kustnära är positivt. Jag begrundar den välformade fisken på knappa 2 kg i det bronsfärgade kvällsljuset. Jag laddar om och intalar mig själv att om torsken är på plats borde öringen också vara det. Mycket riktigt, ett par minuter senare sprattlar det till i spöet på ett grundare parti. De intensiva skakningarna känner jag igen, lika så slaklinan som uppstår efter ett lyckat flyktförsök. Jag inser att kvällen kommit och att Iprenen släpp sin verkan. Jag kommer inte längre denna dag.     










lördag 12 april 2014

Orvis Silver Sonic Guide Vadare



Med många dagar längs kusten är mina vadare primärt vad som skiljer mig och vattnet. Därför är det av största vikt att jag trivs i dessa och att de motsvarar de krav som jag ställer. Efter många år med samma vadare var ett skifte på sin plats och valet föll på ett par Orvis Silver Sonic Guide Waders. Jag är en pryltok som scannar marknaden på det mest och varför jag just bestämde mig för dessa var många olika anledningar. Simms som jag använd i många gör bra grejor men man får betala där efter och jag tycker deras produkter handlar så mycket om image idag. Deras omfattande marknadsföring avspeglas även på prislappen.   

Med mina nya Orvis känns det som om jag får väldigt mycket vadare för pengarna samtidigt som de funktionsmässigt är bland de bästa på marknaden. Med deras patenterade sömsvetsning har jag stor tilltro till deras täthet. Sen att det finns sjukt mycket bra funktioner i vadaren känns som en grym bonus. Det bästa med dessa vadare är att det känns som om Orvis utgått från att man ska ha en så bra passform som möjligt. Allt ifrån neoprenstrumporna till midjan sitter bra i förhållande till kroppens former vilket både förbättrar upplevelse och hållbarhet. Det känns helt enkelt som om Orvis mer fokuserat på att göra en riktigt BRA vadare istället för att göra en häftig vadare som ser cool ut i butiken.     


Luftiga gravelguards

Resår för att täta till vadaren, grymt bra!

Integrerad vattentät ficka

Hållbart gummi att sätta nålar i 

Massa bra fickor, bl.a. vattentäta fleecefickor 

Justerbar axelband som sitter skönt över ryggen

onsdag 9 april 2014

Havsöringsrace och en paus i vardagen


Mycket sprattel i vattnet
Att våga ta chansen är kanske ett uttjatat begrepp, men ibland förundras jag över hur "feg" man kan vara. Man drömmer om vårens uppvärmda kuster och de första vitsipporna, men när de väl uppenbarar sig sitter man fast på kontoret i den digitala världen. Men efter helgens framgångsrika fiske var jag bara tvungen att bryta vardagen och ge mig iväg mot vågskvalp och blåstång. Efter ett tidigt och något ofokuserat kundmöte rullar bilen mot kusten. Ensam för en gångs skull, men med hunden som kompanjon. Jag har verkligen gått från att alltid fiska själv till att ofta ha sällskap, måste säga att jag föredrar det sistnämnda. När man sätter en upplevelse i en mänsklig kontext blir den större och glädjen kan delas. Då det var länge sedan jag var i Ystad stannar jag till hos Per-Olof på Fiske och Sportboden. Efter lite skvaller och några havsöringar på mobilen tackar jag för mig. Vinden ska ju öka kring lunch och då vill jag vara på plats. Givetvis blev det lite prylar också, bl.a. en röd/vit Polarmagnus som skulle visa sig vara dagens framgångsrecept. 


Per-Olof önskar skitfiske
Ganska snart står jag med fötterna i vattnet och funderar på om vädret kanske är lite väl fint idag. Havet är klart och solen tränger igenom det meterdjupa vattnet. Jag börjar med drag och inget händer. Jag fiskar mig längs kusten utan minsta känning. Jag lägger mig vid en sten och försöker njuta av sekunden istället. Som havsöringsfiskare måste man älska att bara vara, annars blir det jobbigt. För om man är resultatorienterad är kusten ett tufft landskap där man sällan blir vinnaren. Jag tacklar om till Bombarda. I mitt västra öga skådar jag några flytringsfiskare som närmar sig min position. Jag blir lite stressad och med vinden i ryggen sätter jag fart österut. Jag fiskar av längs stenkanten och samma sekund som vädret slår om till kraftig vind och mulen himmel suger det till i spöet. En glad blankfisk på ca kilot hoppar 30 m ut i de unga vågorna. Jag njuter av kontakten och gör kanske inte min bästa drilling. När jag fumlar efter håven släpper den. Finns det en finns det fler tänker jag och kastar mot samma yta. Mycket riktigt sitter där en fisk direkt igen. Samma skådespel men denna gången får jag lossa fisken. Jag tar några steg till och ganska omgående sprattlar det till i spöet. Denna fisk är något mindre och kan snabbt återutsättas. Därefter är det tyst! Varje vevtag görs med största koncentration då jag vet att det kan smälla när som helst. Det förblir tyst och först 100 m senare suger det till i spöet. En fisk på ca 1,5 kg ger en härlig kamp i vinden. Snabbt tillbaka och jag jobbar mig vidare längs revet. Plötsligt på en spölängds avstånd stormar en öring fram och tar min fluga. Vild och full av energi gör den motstånd. Jag låter den simma tillbaka och lugnet lägger sig över kusten. Jag tittar på klockan och inser att hela eftermiddagen har försvunnit i drömfiske. Jag låter mig njuta av stunden och vandrar tillbaka för en god kopp kaffe. Våren är här och öringen lika så.       


Silver


Polarmagnus

En paus i det gröna

Vänder snabbt i håven

I väntan på att vinden skulle nå över 10 m/sek




söndag 6 april 2014

9 havsöringar när marginalerna är små...



Årstiden är nyckfull och vädret förändras snabbt. Temperaturen kan sjunka lika snabbt som flagga ändrar riktning. Jag sticker ut efter jobbet på fredagen med en dröm om havsöringsfiske, men fryser näsan av mig innan jag hunnit räkna till 30 kast. En lång helg väntar, men jag undrar hur fisket ska bli med tanke på den hårda vinden.



Jag vaknar upp till en nya dag som går i gråskalans tecken. Jag sticker ut huvudet genom dörren och känner att kylan sitter i. Jag sätter på en termos kaffe och hoppas på förändring. 30 min senare sitter jag i bilen och njuter av stolsvärme i bilen. Till min glädje stiger temperaturen i takt med att bilen rullar österut. Jag har bestämt träff med Hannes på en ödslig plats. När jag väl stiger ur bilen är det en ny dag som möter mig. Fåglar kvittrar och slänten pryds med vitsippor. Nere på stranden möts jag av en ensam fiskare som blickar ut mot horisonten. Jag får en glad hälsning och en tumme upp. Dagens första fisk har redan varit upp och vänt. Luften är mild men havet är vilt. Vågorna går stora med historien om en blåsig natt. Vattnet stänker när jag rör mig bort från Hannes. Efter en timmer uppstår suget efter kaffe. Hannes sitter på sin sten och knyter en knut. Jag frågar hur det gott och får till svar "Jag fångar fisk och tappar drag på löpande band". 



Det närmsta revet uppskattas tydligen av fisken, men där finns också många stenar att fastna i. Med rapporten som underlag blir det en snabb kopp och snart är vi båda i vattnet igen. Det tar inte lång tid förrän Hannes spö står som en båge. Han signalerar att den är stor vilket får mig att hoppa ner från stenen. Hinner precis blöta ner mig innan den lossnar. Några ohörbara svordomar kommer ut från munnen. Han skulle bara veta vad som komma skall! Under närmsta timmen drar Hannes fisk efter fisk och jag står 40 m bort och tittar på. Det är mest tobisjagande småttingar som kommer upp ur vågorna. Det närmsta jag kommer fisk är tobisar som sköljs upp på min sten och ligger och sprattlar vid min fötter. Jag bombarderar Östersjön med Tobisfärgade imitationer, men det är Hannes svart/röda Bornholmspil som faller dem i smaken. Alla fiskar hugger i en radie på 20 x 20 m. Efter en timme blir det verklighet igen och dagen fortsätter i normalt tempo med några ströfiskar. När klockan slår 6 beger vi oss hemåt! Jag tack för lektion men är samtidigt otroligt glad att Östersjön visat sig från sin livfulla sida vilket ger hopp om framtida havsöringsfiske.  

havsöring
En glad blänkare

Westin W8 Powerlux

Fin rörelse i vattnet
Havsöringen älskade det syresatta vattnet

Liv bland tången

Segeröl

Dagens dräpare

Under ytan var det fulla fart