fredag 18 april 2014

När havsöringsfebern slår till och en oväntad gäst


När frossan slår till blir kroppen var! Om det är ett vanligt virus eller alla tankar på havsöring vet jag inte, men febern är ett faktum. Jag vet att de finns de som alltid hellre fiskar än att göra något annat, jag är inte dem. Ibland är det en passion och ibland ett gift, allt beroende på hur omvärlden ser ut. Men allt som oftast känner jag dragningskraften från kusten likt månens olika faser. Speciellt när det snackas om stora tobisstim från alla håll och kanter. Nu är havsöringen hungrig och de drömfiskarna letar sig in mot kusten. 



Jag måste ut och trotsar en annalkande förkylning. Krafterna är inte vad de brukar vara, men väl i bilen är blicken fäst mot horisonten. Jag ser att vinden tar i och flaggorna står i streck. Tanken att vända infinner sig, men försvinner snabbt när jag påminner mig själv om att jag trivs i stigande vind. Väl på plats är omständigheterna bättre än befarat. Blåsten är närvarande, men inte ogästvänlig, vågorna är utmanande, men inte omöjliga. Det ligger fisk i luften. Systematisk fiskar jag mig igenom en längre kustremsa, men ingen aktivitet. Konstigt! 


Jag tar sikte på djupare vatten och plötsligt händer det något. Det suger till i spötoppen och aktiviteten är igång. Djupa knyckar vittnar om en större fiska. Jag glädjer mig samtidigt som jag inte känner mig bekant med beteendet. Den borde ha visat sig vi detta laget? Väl i ytan möts jag av ett par stora mörka ögon. En torsk har slukat mitt Öhmandrag! Först blir jag besviken, men efter några sekunders eftertanke sprids glädje i kroppen. I dessa tider är torsken en utsatt art och att de går kustnära är positivt. Jag begrundar den välformade fisken på knappa 2 kg i det bronsfärgade kvällsljuset. Jag laddar om och intalar mig själv att om torsken är på plats borde öringen också vara det. Mycket riktigt, ett par minuter senare sprattlar det till i spöet på ett grundare parti. De intensiva skakningarna känner jag igen, lika så slaklinan som uppstår efter ett lyckat flyktförsök. Jag inser att kvällen kommit och att Iprenen släpp sin verkan. Jag kommer inte längre denna dag.     










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar