söndag 11 maj 2014

Havsöringsfiske på Gotland - I raukarnas rike



Jag vaknar av fågelkvitter och vindsus! Ovant med tanke på att mina närmsta grannar allt som oftast är myllrande torg och trafikerade gator. Att jag inte ser solen trots ljuset vittnar om tidiga morgontimmar. Mycket riktigt 05:14 och brukar inte vara mitt mest aktiva klockslag. Men är man på Gotland med 50 m till vågbruset får man fånga minuten! Väl på plats är det en kylig morgon och kristallklart vatten som möter mig. Till synes är det bara svanarna som är vakna! Runda fina stenar som får mig att halka till känns bekant, Sydkusten är tuff vadning som gör en van. Men jag hittar ett kalkblock som jag snabbt kan röra mig längs och fiska av en större håla. Flera gånger är det småöring som följer flugan hela vägen in till spöet. Den seriöse fiskaren hade bytt fluga jag beger mig tillbaka för nykokt kaffe och planering för den fortsatta dagen.


Vi styr vår bil mot raukarnas rike. Jag bad om det "riktiga" Gotland och Jonas hade sina ställen. Tallskog byts ut mot er kargt landskap. Om man skulle kunna bedriva havsöringsfiske på månen är det nog typ så här det skulle se ut. Stora stenblock i mystiska formationer som sätter fart på fantasin. Vi kommer till en udde som har det mesta som öringen kan önska sig. Grunda vika med blåstång som successivt försvinner ut i bråddjupa pallkanter. Man får vara försiktig var man sätter fötterna, linjen mellan fast mark och avgrund är tunn. Vinden friskar i men fisken uteblir. Först när vi kommer ut mot djupare vatten ser jag hur Jonas spö står som en båge och en ganska kraftig fisk kämpar emot i vågorna. Jag fortsätter åt mitt håll och försöker se kusten som ett schackbräde. Varje ruta ska fiskas av och någonstans står en hungrig öring. Plötsligt är den där! Inte så stor, men bjuder på en fantastisk kamp. Urstark låter den rullen knarra och den utnyttjar de djupa partierna för att övervinna mig. Men flugan har krokat bra och snart får jag ge fisken friheten åter. Jag bara njuter av den fullkomliga naturupplevelsen. Jord, vind, eld och vatten samspelar för att visa vilken makt vi står inför.


Dagens fortsätter med mycket liv i vattnet och några öringar till är uppe och vänder. Det känns som vi har hittat öringarnas nirvana utan att alla är på plats. Vi hoppas på kvällens under och hoppas att de stora kommer in för att äta på spiggen. Plötsligt hojtar Jonas till då vi fått sällskap. En japansk tjej som cyklat till denna avlägsna plats och inser att hon inte kommer hinna tillbaka till sitt flyg utan får hjälp. Det är ändå läge för en paus och vi ger henne skjuts tillbaka till det som nästan kan kallas civilisation. 


Vi njuter av att vara i verkligheten då naturen spelar ut hela sitt register och det är till vår fördel. Vattnet sjuder av liv och jag hittar flera gammarus som flyter i vattenytan. Adderar man alla spigg som simmar mellan benen inser man att öringen trivs. Kvällen kommer och våra förväntningar är höga. Fiskens ökande aktivitet bör vara ett faktum. Men kvällen löper vidare utan fler hugg. Konstigt då man så här års sätter sin förhoppning till kvällarna. Vi ser dock en majestätisk fisk som hoppar i strandkanten. Kanske är det skönheten i stunden som gör oss till sämre fiskare. Men oavsett är vi vinnare då vi är på plats och får uppleva denna solnedgång som färgar månlandskapet i brons. Det räcker långt även för en öringjagande skåning. 





 
  
      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar