lördag 14 juni 2014

På den yttre linjen


Jag är någonstans norr om Kalmar och söder om Stockholm. Vattnet är klart och bräckt och de trädlösa kobbarna är inom synhåll. Jag börjar dagen med att ge mig ut med motorbåten tillsammans med min pappa. Mörrumsspinnare möter JW-lures. Jag känner mig vilsen i denna miljö, så många vinklar man kan fiska ifrån. Jag är van vid att titta mot solen och kasta mot horisonten. I dessa trakter är öringens tid nog förbi så det får bli fiske efter gädda istället. Inte illa det heller! Rörelsen i vattnet är livfull då spigg och abborrar duggar tätt. Brutaliteten är ett faktum när spiggen krokas och följer med upp.



Jag fiskar av ett grunt område och plötsligt stiger en gädda mot mitt bete. Den gör en attack och kampen pågår i några sekunder. Dagens chans kom lika fort som den var borta. Men vad gör det när man är i naturens ytterlighet. Det blir nog inte mer äkta än så här söder om Dalarna. Kvällen kommer och jag drar mig tillbaka mot stugan fundersam kring vad jag ska ställa klockan på. Siffran 04:00 skrämmer och lockar på samma gång. 

  

onsdag 4 juni 2014

Varmt vatten lockar fram oväntade gäster


Nu är vi närmare midsommar än valborg i antal dagar vilket tyder på att högsommaren är på ingång. Stoppar man handen i Östersjön är det ljumt! Härligt för den som badar, kvalmigt för den som står i vadarbyxor. Men suget efter öring är stort och lukten av saltvattnet ger mig ro. Jag hämtar Fredrik när solen dalar mot sin plats bakom horisonten. Det är i skymningen som öringen vågar sig fram så här års och då är det bra om man är på plats en stund innan. 



Vi vandrar längs kustremsan och tittar efter vak. Det är inte så lätt att se dem då vinden friskat i och vattenytan krusar. Redan innan Fredrik är i vattnet har jag krokat min första horngädda. Har inte de fortsatt norrut undrar jag? Innan Fredrik hinner svara står spöet i en böj. Vi muttrar om att det säkert blir en horngäddekväll ikväll. Men fisken vägrar visa sig i ytan vilket väcker vår förundran, men ganska snart inser vi att det är en randig riddare som klippt Öhmandraget. Nästan lika kul som en öring! Fisken är på knappa kilot och vi njuter av den vackra täckningen innan vi ger den friheten åter. Den bronsfärgade kroppen och de orangea fenorna försvinner snabbt ut mot havets djup. Kvällen bjuder på några fiskar till, men inga öringar. Nu får nog öringfisket vila lite till den "svenska" sommaren har gjort entré.