måndag 7 juli 2014

Med Jämtland i backspegeln


Det svenska sommarvädret är en lynnig historia. Köld, värme, blåst och sol kommer och går. Det gäller att ta vara på stunden när tillfälle ges och njuta av de solstrålar som når fram till vår jordskorpa. Det kan vara bra att komma ihåg när man står i full mundering i ett skogsparti och beklagar sig över värme och mygg.  



Efter en bra bits vandring genom skog och över åsar når vi vattnet med andan i halsen. Vid strömkanten är det varmt och kvavt, men forsens kyla gör livet i vadarna något mer rimligt. Det är vackert som ur en Zorntavla och solen på himlen har passerat sin högsta punkt. Min kusin från norr hejdar vår iver i att gå rakt ut i vattnet. Låt oss supa in stunden och spana efter närvarande öring manar han. Efter en stund är det som om naturen glömmer bort vår närvaro och aktiviteten tar fart. Harr och öring är uppe i ytan medan fåglarna kryssar mellan trädtopparna. 



Vi beger oss försiktigt ut mellan strömfårorna och fiskar av en större forsnacke. Fisken är uppe men vill inte ta. Men plötsligt nyper det tag i Fredriks fluga och en vildsint harr sitter på kroken. På klass 4 blir det en rättvis kamp som harren så småningom vinner. Det kliver på några mindre öringar och harrar, men de stora uteblir. Jag beger mig neråt mot grundare partier med kraftigare forsar. Jag fiskar av några pooler med en nymf och plötsligt sitter där en vacker liten öring. Att stå mitt i strömmen och drilla denna fisk på en fluga är en ynnest. Hungern gör sig påmind och jag återvänder till baslägret. Än en gång gömmer jag mig för naturen och låter smålivet ta plats. Det hoppar lite fisk, men jag funderar om. Stora vatten brukar betyda stora fiskar. 



Jag vandrar uppåt genom skogen mot de mer kraftfulla strömmarna. Tankarna går till laxfiske och här skulle jag vilja ha en rafflande kamp med en anständig harr eller öring. Taktiskt börjar jag längst ner och fiskar mig uppåt. Jag vill maximera min lycka och inte förstöra några vatten med en oansvarig drilling. Plötsligt är det smatter på linan och mothugget sitter. De "tunga" knyckarna skvallrar om att det är en fin harr som klivit på. Den tog på de djupa partierna och det utnyttjar den till sin fördel. Linjen är tunn mellan stock och sten. Får fisken övertaget kan det lätt slita sig loss. Men till sist är den mellan mina ben och jag beundrar den vackra harren. Egentligen för vacker att ta, men en matfisk får man unna sig. Jag slår mig ner vid strandkanten ödmjuk över vad naturen gett mig vilket är tillräckligt för denna kväll.








    

lördag 5 juli 2014

Öring- och harrfiske i Jämtland


Efter att färdats genom svenska inlandet i 120 mil öppnar fjällandskapet upp sig framför oss. Jämtland ligger vid våra fötter och öringvatten syns bakom varje gran. Min kusin pekar på en fors det vakat stor öring några dagar tidigare. Väl på plats ser vi de massiva vattenmassorna rör sig framåt. Vi fiskar av några poler och får några mindre öringar. Längden är inte så imponerande men i strömmen växer deras styrka markant. Vatten i rörelse är deras vardag och deras muskelmassa byggs därefter. Imponerande.



När eftermiddagssolen börjar sjunka byter vi plats. Mer forsar och grundare vatten. Kalkklipporna går som revben ut i forsen. Vassa kanter som man får passa sig för. I början är fisket segt men framåt senkvällen börjar fisken aktivitet komma igång ordentligt. Harr och öringen på vartannat kast. Det är t.o.m. så att vår lokala "guide" har två harrar på samtidigt. Detta samtidigt som jag mitt i strömmen kämpar med storharren på flugspöet och det utnyttjar sin stora ryggfena för att göra det svårt för mig. Vi hade kunnat fiska hela natten om vi velat, men när vi ser solen stiga i öster hinner verkligheten ikapp oss. Det finns en dag imorgon också och vi har en lång väg att vandra tillbaka. Upprymda av dagens fina fiska ger oss spännande drömmar om morgondagen.














tisdag 1 juli 2014

Det stundar öringfiske i Jämtland...



Snart lämnar jag ett frodigt Skåne för ett sommarkrispigt Jämtland. Lite sen är jag, men hoppet lever ändå för några massiva kläckningar som lockar den stora öringen till hugg. Men oavsett hoppas jag stöta på den älskade öringen som finns i så många skepnader. Blank och robust på Österlen, brun och stridig i strömmarna i Norrland och liten och elegant på fjället. Samma fisk i olika miljöer som i sin tur skapar sin unika varelse.

Sist jag var i Jämtland har vi ett fantastiskt fiske på både öring och harr. Jag hoppas historien upprepar sig och att vi återigen bjuds på naturens alla nyanser. Håll utkik på bloggen för uppdateringar kommer!