tisdag 16 december 2014

Öring- och regnbågsfiske på Madeira del 2



Vi tar av med bilen på något som mer kan betecknas vid en stig än en väg. Vägen är insprängd mellan grönbeklädda klippor och lutningen är oroväckande kraftig. Omgivningen är fuktig tack vare alla de vattenfall som vräker sig fram ur klippväggarna. Vi kommer fram till en dalgång som ligger omringad av kantiga bergstoppar beklädda i en maffig grönska och när vi stänger av bilmotorn hör vi vattnet susa utan att vi ser det. Herminio pekar rakt in i skogen och vi beger oss i riktning mot ljudet.


Det som möter oss är kristallklart vatten som porlar mellan stora stenar. Herminio förklarar att mycket av vattnet rör sig under stenarna och likaså fisken, så även om de små poolerna inte ser mycket ut för världen kan där vara 50-60 regnbågar i varje. Påståendet för stöd direkt då jag knappt hinner placera min Streaking Caddis innan det nappar. Det är en liten och pigg regnbåge bjuder på en kortare kamp. De följande 10 kasten återupprepas samma förfarande även om jag tappar många av dem. Det är en utamning att placera den lilla flugan sittandes på huk mitt i skogen. Herminio påtalar vikten av att röra oss försiktigt då det är helt avgörande om vi ska lyckas fånga de ”stora”. Det ginklarar vattnet i poolerna bjuder på en fantastisk dramaturgi när man ser fiskstimmen vaka efter allt som kommer inom dess räckhåll.






De närmsta timmarna bjuds vi på ett fantastiskt fiske samtidigt som vi klättrar högre upp längs de branta stenarna. Men plötsligt tar Herminio tag i mig och pekar på klockan. Vi måste skynda oss högre upp längs berget för att hinna testa den stora poolen upp vid vattenfallet. Det är lätt att bli förtrollad i den mystiska miljön, men djupt inne i skogen nere i en ravin blir det svårt att ta sig tillbaka när solen gått ner.








Herminio håller ett högt tempo och ganska snart ser jag vattenfallet när det fångas upp av vattenspegeln nedanför. Gentleman som Herminio är, visar han med en gest att jag ska ta första kastet, men jag bara skakar på huvudet. Ett tillfälle som detta vill jag se en mästare på sin hemmaplan. Kanske lite oortodoxt att låta guiden ta första kastet, men jag är så förtrollad av miljön att jag vill uppleva den från sin bästa sida. Herminio bara rycker på axlarna och svarar ljudlöst med sitt stora leende. Han smyger ner mot vattnet och hans kropp rör sig akrobatiskt samtidigt som blicken aldrig släpper vattnet. Han börjar med korta och försikta kast på vakande småfisk. Det är ju allmänt känt att man ska fiska sig nerifrån och upp då de dominanta och stora fiskarna står i början av strömfåran då de genom det har möjlighet att selektera den mat som kommer förbi. Plötsligt låter Herminio stunden vila och jag ser hur han blixt stilla iakttar en begränsad del av poolen. Sekunderna blir till minuter, men plötsligt ser jag ett försiktigt svingande. Utrymmet är begränsat och det är inte vem som helst som hade lyckats placera flugen med en sådan precision, knappast jag själv. Mer hinner jag inte tänka förrän en stor skuggan lyfter från poolens botten och Herminios spö står i en båge. Kampen är intensiv och för att undvika att regnbågen trasslar in sig mellan alla stenar och fortsätter ner längs strömmen måste Herminio hoppa mellan olika vinklar för att sätta press på den. I detta läge hade det krävts ett par klasser kraftigare utrustning för att verkligen kunna bestämma utgången. Men Herminio kompenserar bristen på styrka med förnämlig känsla. Växelvis låter han fiske få utrymme och växelvis tar han in de få centermeter lina som han klarar av. Den intensiva kampen pågår i en kvart innan fisken är inom kontroll. På nära håll uppskattar jag fiskens vikt till knappa kilot, vilket på många andra platser ej är något imponerande. Men i denna avlägsna miljö och på lätt utrustning har den bjudit på en upplevelse större än de flesta jag varit med om. Den speciella miljön gör också fiskarna mycket starka och strömlevande regnbåge är verkligen ett vilddjur. När fisken återutsatts börjar det bli rejält mörkt och vi måste skynda oss tillbaka.





Herminio insisterar att på att denna fantastiska dag ska avslutas på en av de lokala pubarna med ett glas Poncha. Det är redan mycket folk på plats när vi kommer fram och stämningen är hög. Herminio skojar om att han haft ännu en fantastisk dag på kontoret och att han aldrig kommer tröttna på livet som fiskeguide. För mig har det både varit en underbar fiskeupplevelse, men också ett fantastiskt möte med en underbar ö och dess gästvänliga människor. Madiera och dess omgivningar bjuder på en unik upplevelse som påminner om när jag fiskade i Yosemite i Kalifornien. Men det fantastiska är att denna ö ligger bara 5 timmars flygresa bort och erbjuder samtidigt alla ingredienser för en fulländad semester. Vill man utveckla det ännu en dimension finns hela Atlanten med spännande fiskeupplevelser, men det är en annan historia. 

Mer info finns på www.madeiratroutfishing.com










1 kommentar:

  1. Härlig berättelse,har varit på Madeira 2 ggr tidigare vandrat fiskat och njutit av livet.
    Vi ska tillbaks igen nu i slutet av mars är det tänkt.
    Var var ni och fiskade? Det är jättefint ut.
    Mvh. Bosse.

    SvaraRadera