torsdag 17 december 2015

Missa inte havsöringsfilmen "Silverskatten" från Sportfiskarna

Två goda vänner i form av Sportfiskarna och Free Water Pictures har tagit fram en film om havsöringen i Stockholmsområdet. Mycket spännande tycker jag och kul att havsöringen växer som sportfisk. Och vågar man lita på trailern så kan det mycket väl bjudas på ett spännande havsöringsfiske i Stockholms skärgård många år framöver. När man är i huvudstaden kan man lika gärna passa på och fiska.     

"Följ med på ett fiskeäventyr i jakt på den stora skatten. Länsstyrelsen i Stockholm och Sportfiskarna presenterar i samarbete med Freewater Pictures - Silverskatten - Premiär 20 januari på Filmhuset i Stockholm."

lördag 7 november 2015

Längs Danmarks kust


När höstens vindar viner genom Skåne är havsöringsfisket långt borta. Men när suget blir för stort får man vända blickarna mot Danmark. Söndagen visar lugnt, men mulet väder vilket inte alls behöver vara en dålig kombination för havsöring. Javier, Henrik och Anders rullar tidigt från Skånes östra sida och strax efter sju passerar vi över bron med blicken riktad mot den danska kusten. I Malmö lös solen, men ju längre in i Danmark vi kommer desto mer tätnar dimman.


Väl framme vid klippans branta kant är det en grå massa och ett lugnt hav som möter oss. Vattnet är klart som en gintonic med lite citron i, så det kan mycket väl bli svårt att överlista fisken idag. Vi balanserar på stenarna och vandrar längs kusten medan vi fiskar av olika partier. Ganska snabbt böjer det i Anders spö och en fisk visar sig i ytan, men lika snabbt är den borta. Vi tänker att detta kan bli en spännande dag, men de nästföljande timmarna är sega.


I öringens frånvaro får vi celebert besök av havsöringsgurun Ole Rådhede som kommer förbi. Vi låter öringen vara ifred en stund och vi tänder grillen istället samtidigt som vi öppnar en sval Tuborg. Öl och pölsa är alltid en bra gardering om den danska öringen spelar svår. Säsongens fina fiskar diskuteras och vi längtar efter den Skånska vintern och 1 januari. Alla kan summera en fantastisk säsong där Javier verkligen visat var skåpet ska stå.


Med nyvunna krafter tar vi oss an eftermiddagens fiske. Ganska snabbt har jag en fisk på som släpper. En stund senare är det Javier som blir gäckad av öringen. Han brister ut i ett stort vrål och muttrar om att den var ”stooorrr” när spöet slaknar. Idag är det en sådan dag när öringen inte riktigt vill bjuda upp till dans. Trots att våra ryggar värker fiskar vi på tills mörkret faller, men utan resultat. Vi återvänder hem något förundrade över dagens sega fiske. Men suget efter en ny Danmarkstur finns där redan och i december när de stor blänkarna kommer nära kusten kan vi mycket väl vara tillbaka.     







tisdag 7 juli 2015

Längs den långa åns kanter


Klockan ringer alldeles för tidigt och solen har knappt nått över horisonten. Men en underbar Skånsk morgon möter mig när jag kör mot flygplatsen. Jag har siktet inställt på Jämtland, men funderar på att man oftare borde släpa upp sig för att fiska havsöring vid denna tidpunkt. Jag småsover hela vägen på planet tills att Storsjöns vidsträckta vattenspegel öppnar sig under mig. Vattnet gnistrar av solens ljus samtidigt som fjälltopparna sträcker på sig i väster.



Både värmen kusinen och värmen möter mig samtidigt som han redogör för gårdagens massiva kläckningar. Det tar inte lång tid förrän vi når vattnet och ån sträcker sig ut framför oss. Senaste dagens hetta har bidragit till massa smältvatten som höjer vattennivån till det dubbla jämför med normalt. Men där är en hel del öring som vakar och vi spanar efter någon att rikta våra kast emot. Ganska snart och i den strida strömmen bjuder den på en härlig fajt. Det blir några fiskar innan hettan blir för intensiv och vi måste dra oss tillbaka. 



När solen dalar är vi på plats igen lite längre upp för strömmen. Några vakande fiskar, men annars lugnt. Vi sätter oss i strandkanten och betraktar skådespelet. Ett annat år hade det varit fult med fisk som mumsat insekter i ytan, men denna sommar är inte lik någon annan. Men de fiskar uppenbarar sin närvaro betraktar vi och efter en stund beger jag mig ut i strömmen med siktet inställt på en öring precis ovanför strömnacken. Efter tydliga instruktioner från lokalinvånaren låter jag fisken visa sig först innan jag försöker med ett kast. Fisken vakar och jag placerar flugan en bit ovanför, men inget händer. Men på fjärde kastet bryter den ytan och öringen slukar min Rocken flugan. Spöet böjer sig och kampen har börjat. Det är ingen jätte, men den strida strömmen agerar till öringens fördel och med lätt utrustning blir det spännande.



Jag sätter press på den tills att jag påminner mig själv om vilken tunn tafs jag har och då låter jag öringen gå mer med strömmen. Men efter några rusningar och hopp kan jag äntligen få in den nära mig så att jag kan betrakta en underbar sommaröring i kvällsljuset. Efter några snabba bilder får den friheten åter och jag sätter mig i gräset för att njuta av tillvaron. 


Kvällen fortlöper och det blir några fiskar till. Tom hittar vakande fisk 1 km längre upp längs ån och trots att natten är sen vadar vi tillbaka bland myrar och granskog. Det vakar fortfarande och snart har vi en fin harr på kroken. Den är så vild att vi först tror att vi lurat en gädda, men när vi ser siluetten av den kraftiga ryggfenan tvekar vi inte. Den får avsluta kvällen och vi beger oss mot bilen i nattens behagliga kvällsljus.  










torsdag 25 juni 2015

Havsöringsfiske i Skåne

Under våren har jag tillsammans med Free Water Pictures spelat in en kortare film för att förmedla tjusningen med havsöringsfiske. Det är inte bara fiskarna som driver mig utan även den vackra kusten och naturen som omger en. Jag hoppas ni blir lika sugna som jag på att fiska och kanske det blir en längre film i framtiden.


Mycket nöje!



torsdag 11 juni 2015

I väntan på kvällen


Solen har gjort oss sällskap i över en vecka nu och det känns ovant. Även om havet är stort går det snabbt när kyla vänder till värme. Sydvästliga vindar sveper varmt ytvatten in mot kustbandet. Nya förutsättningar i vädret gör att jag tar sikte mot nya platser som jag inte besökt sedan april. Ackompanjerad av Hannes möts vi av ett mullrande hav när vi kommer fram till platsen. Vattnet är klart, men stora vågor väller in mot oss. Fisk visar sin närvaro redan på de första kasten. Både horngädda och öring syns vända på en spölängds avstånd. Jag ser även flera öringar som patrullerar bekymmersfritt längs djupkanterna och ibland lägger de inte ens märke till mig.

 

Aktiviteten avtar och vi fiskar av en längre sträcka utan resultat. Solen befinner ju sig fortfarande en bra bit upp på himmeln och det riktiga "tobisljuset" har inte infunnit sig. Men plötsligt suger det till i Hannes spö och det är en välmatad öring kring måttet. Fiskarna behöver inte vara stora nu för att de ska bjuda på vild kamp, men tittar man under ytan inser man att tillgången på mat är helt fantastisk. Jag får ytterligare några småöringar på samma ställe.


Solen fortsätter att sjunka och står nu så långt att det kolafärgade ljuset infinner sig. Det är först då som man verkligen känner att det börjar hetta till. Jag beger man ut på en ny vandring norrut. Jag försöker kasta långt ut i vattenmassorna för att nå passerande öring. Plötsligt är det kontakt. Ingen jätte, men en fisk över 2 kg bjuder alltid på en trevlig kamp. Den har lekt i höstas och har återhämtat sig ganska långsamt. Jag gissar att den njuter nu när tobisen duggar tätt. 

  
Kvällen fortsätter med några enstaka öringkontakter, men med tanke på de fina förhållanden och så mycket vi fiskar är jag förvånad att det inte nappar bättre. Men vissa dagar kanske bara är till för att man ska njuta av naturen och dess omgivningar. Vi är kvar till en timme innan midnatt, men det är kanske då som det börjar på riktigt. Men med jobb och morgondagens plikter får nattfisket vänta.






        

söndag 7 juni 2015

Du tysta, du glädjerika sköna!


När Sveriges flagga vajar i topp den 6 juni och Europas fotbollsgiganter gör upp flyr jag & Javier till kusten. Kanske inte så konstigt att vi får vara ensamma i vattenbrynet. Vi följer kusten många mil innan vi hittar en plats som får oss att stanna. Vinden har verkligen varit frisk och det är härlig rörelse i vattnet. Efterföljare på första kastet och småfisk som hoppar gör oss förväntansfulla. Men framförallt njuter vi av frånvaron av de långa smala. Inte mer än någon enstaka horngädda stör oss i den mojnande sommarkvällen.   


Javier tappar en öring samtidigt som jag beger mig bortåt. Lämnar stora och runda stenar och tar sikte mot djupare vatten. Inget händer trots att jag frenetiskt fiskar av olika platser. Till sist tar jag sikte på ett rev längre ut och precis innan jag är på väg att förkasta även denna plats stöter det till i spötoppen innan det suger tag ordentligt. En pigg öring har slukat min tobisimitaton och gör några frenetiska hopp. Ganska snabbt får den friheten åter och redan på nästa kast blir det motstånd i spöet igen. En superblank öring på ca 1.5 kg förgyller min sommarkväll. Även denna får simma hem och växa till sig. På de nästföljande kasten drillar jag ett antal fiskar på löpande band, men plötsligt dör det. När en horngäddan följer efter bestämmer jag mig för att platsen får vila en stund. Om öringen är i slag brukar horngäddan hålla sig borta.


Jag fortsätter längre bort och ser vakande fisk längs hela kuststräckan. Mindre öringar och annan småfisk som frossar i de läckerheter som den efterlängtade värmen har väckt till liv. Jag vandrar en lång sträcka utan att känna minsta tillstymmelse till liv. Jag når min mentala slutpunkt och vänder tillbaka. Det lätta sommarmörkret ligger som en slöja över den skånska landskapet. På min väg tillbaka mot mobilen och Javier passerar jag kvällens mest fångstgivande plats och givetvis måste jag testa några kast. Mycket riktigt är där fisk inne och jag drillar en riktig liten tjockis. Man kan bara ana hur bra tillgången på föda är just nu för fisken!


På efterföljande kast rycker det till i spöet och det är en fisk modell större som inte vill gå och lägga sig hungrig. Den plumsar och vi brottas i mörkret innan den släpper efter en kraftigare rusning. Det var ingen gigant men blanka havsöringar på över 2 kg bjuder ofta på bra kamper och pressar utrustningen på ett mer utmanande sätt än alla grönländare. Jag känner mig dock nöjd över kvällen och vid bilen berättar Javier att även han fångat ett gäng öringar och vi är överens om att den kyliga våren haft sina fördelar. 


fredag 5 juni 2015

Skånska mord


Det är inte ofta jag avlivar en havsöring. Inte för att jag lägger någon värdering i det, utan mest för att när jag väl får ett så vackert djur i mina händer kan jag inte släcka dess livslåga. Jag vill se urkraften leva vidare! Men samtidigt är jag medveten om att för miljöns skull är det betydligt bättre om jag äter en öring från havet än att köper nötfärs i butiken. Men jag kan inte undvika att känna mig som en mördare av något vackert.


Vi är på plats när solen sakta sjunker mot horisonten. Fåglarnas sena kvällskvitter vittnar om att det är försommar i luften. Konstigt ibland hur relativt temperaturer kan upplevas. Det är stor skillnad på 15 grader i mars och i juni. Väl nere vid vattnet rullar vågorna perfekt in och det är lagom rörelse. Dock hopar sig algerna i drivor vilket gör det ofiskbart. Vi får vandra en bit för att hitta klarare vatten. Tydligen gillar även horngäddan detta då de snabbt attackerar våra drag på våra första kast. Jag smyger längre ut på revet i hopp om att nå djupare vatten. På första kastet suger det tag ordentligt och visst är det en öring! Men efter några korta språng lossnar den. Jag hinner inte misströsta länge förrän det sitter en finare fisk på kroken. Vild och galen utnyttjar den hela vårens samlade kraft för att försöka skaka sig loss. Jag tror först att det är en regnbåge p.g.a. den extrema formen. Men ganska snabbt ser vi att det är en fantastiskt fin öring som knappast kan bli fetare. Jag beundrar dess former innan jag avkrokar den. Tyvärr sitter enkelkroken så dåligt att den börjar blöda till gälen. Synd, men en bättre matfisk går knappast att hitta och detta är typexemplet på en blank havsöring. 


Vi fortsätter att fiska av revet och det hugger fler öringar. Även Fredrik får en mycket fin fisk som fullkomligt jagar hans drag till att den sitter fast. Likaså den en utmärkt fisk att lägga på midsommarbordet. VI försöker njuta av stunden medan solen sjunker bakom våra ryggar. I stället gör månen oss sällskap och tack vare dennes ljus kan vi fiska långt in på natten. 





torsdag 28 maj 2015

När våren är kall


Solen lyser, men värmen är någon annan stans. För mig innebär det att suget återvänder och vadarna åker in i bilen. Vinden är frisk och kommer från sydväst vilket några veckor tidigare hade erbjudit fantastiska förhållanden. Jag smyger i bilen längs sydkusten för att hitta ett rev där vågorna ligger rätt. Efter en stund gör jag det och väl vid vattnet ser jag att det är lågt. Jag traskar en bra bit ut i vattnet och hinner knappt doppa draget innan första horngäddan är ett faktum. Man vill tro att det är något annat, men så fort den långsmala varslen når vattenytan är det utom tvivel.  


Det blir ett par horngäddor till innan jag i mitt östra öga skådar en havsöring som gör ett maffigt hopp längre ut på revet. Jag tvekar inte, utan målinriktat fortsätter jag min vandring längre ut på revet. Redan på första kastet suger det tag i spöet och det finns ingen tvekan om att det är en öring. På lätt broms bjuder den på en härlig kamp med många hopp. Men så fort det tillåter får den friheten åter.



Det blir några horngäddor till innan det verkligen gör motstånd i spöet. En öring modell större är krokad och det märks att det är maj då den verkligen bjuder på kamp. Inga hopp utan det stångas och plumsar på distans när jag försöker få den närmare mig. Det råder alltid en spänning innan man får se fisken, då den mycket väl kan vara större än vad den verkar. Efter några rusningar slaknar den och kommer närmare. Det är en fin "blankbesa" på dryga 2,5 kg. Den gör några sista rusningar på kort lina innan jag kan avkroka den. Jag beundrar den en kort stund och ser att den har konstiga sår på buken. "Lus" tänker jag utan att vara säker. Men piggt försvinner den till friheten igen och jag känner mig nöjd över kvällens fiske då det börjar bli svårt att se. 








lördag 16 maj 2015

Att fiska i solens skugga


Det går på några dagar. De bladlösa träden står plötsligt i full grönska och naturens rum är totalt förändrat. Även om det inte är så många träd längs kusten förändras även min känsla för fisket. När solen gassar är vadarna inte lika lockande. Näbbgäddans närvaro är en aspekt, men även det vackra vädret. Konstigt nog blir kusten vackrare i min ögon när den är kall och rå och inte bjuder in till något mys i gräset. Men jag förstår min galenskap och övervinner min motvilja. Jag ger mig ut mot havet i hopp om att kunna kroka något annat än långsmala krigare. Men redan på första kastet sitter den där, immigranten från medelhavet och den bjuder faktiskt på livlig kamp. Så fort den är tillbaka i vattnet igen byter jag plats i hopp om att slippa de frenetiska huggen. Men redan på första kastet är där aktivitet igen, men efter några svordomar ser jag faktiskt prickarna längs sidorna och det är en lite havsöring. I det tempererade vårvattnet bjuder den på en vild kamp där hoppen avlöser sig. Men ganska snabbt får den friheten åter och jag fortsätter längs kusten.




Ny plats och där är några nyp igen. Så länge de inte fastnar är näbbgäddan en spännande upplevelse då alla cylindrar går igång på mothugget. Jag njuter även av att få testa bromsen på min nyinförskaffade Daiwa Exist, den är verkligen en njutning. Vädret ändrar karaktär och den svaga vinden från sydväst byter riktning och det blåser upp från nordväst. Jag hittar en udde där vågorna trycker på och vattnet driver längs stenarna. Mycket riktigt är även öringen där och i nedslaget nyper en öring tag i min Silling. F.ö. en ny favorit på senvåren med sin oregelbundna och förföriska gång. Likt den andra öringen är även denna mycket pigg och luftkonsterna avlöser varandra. Den är inte särskilt stor så fantasin svävar iväg kring vad en majpigg fiske på 3 kg skulle kunna bjuda på för kamp. Ganska snart är fisken tillbaka i havet och jag fortsätter mitt fiske. Men när det mullrar i horisonten och omgivningen lyses upp av en blixt känner jag mig nöjd och drar mig tillbaka till bilen där jag tittar på veckans väderleksrapporter och undrar när det kan vara dags för ett kvällsfiske?





söndag 12 april 2015

Vårväder sprider havsöringen

havsöring under vattnet

Vilken skillnad det kan vara på sol och sol. Påskens soliga väder där det isande i fingrarna är ett  minne blott när helgens värmebölja gjorde entré. Plötsligt blir det rejält svettigt i vadarna när man vandrar mellan stenarna. Vandring krävs då fisket är segt. Kanske för att den ökande värmen gör öringen mer mobil. Det är svårare att läsa var de står och maten finns spridd över större ytor. Men efter hand lokaliserar vi havsöringarna som står en bra bit ut. De hugger aggressivt vilket vittnar om att det är på jakt. Stor skillnad från de spökena som endast hägrat våra drag tidigare under dagen. På de djupa vattnet bjuder de på en bra kamp och jag måste balansera mellan stenarna. Fiskarna är blanka, men har lekt i höstas. Den sista fisken mäter nog en 65 cm och skulle varit en ståtlig pjäs om den haft ett kilo till runt midjan. Tur för den är våren är på gång och tobisen slickar kustens kanter. Jag ser fram emot en kommande vecka med mycket fiske och spännande vindar. Vi ses på kusten!


taila havsöring


havsöring