söndag 8 februari 2015

Vid horisontens oändliga linje



För mindre än 24 timmar sedan stod jag och beundrade dolomiternas vackra bergstoppar. En naturupplevelse som på många sätt är lik den man får när man jagar havsörings längs kusten. I tystnad står man och betraktar naturens oändlighet när mark och himmel möts i horisonten. Allt i går i den blåa färgskalan men i en mängd olika nyanser. 


Tillbaka i Skåne kör jag över slätten och det blåser rejält. De bladlösa träden vajar friskt i vinden. Men så här är det ofta när man vill fiska havsöring i februari. Jag spanar på ett par platser innan jag hittar ett fiskbart område. Vinden kommer från nordväst och är frisk så den pressar vattenmassorna ut från kustremsan. Resultatet blir stora och kraftiga dyningar med vattnet som återvänder. Men med vinden i ryggen blir vårkänslorna påtagliga när solen står på. 



Jag fiskar av ett mindre område och omgående nyper det till.  En vacker blankfisk har slukat min Snurrebasse. Jag som precis innan tänkt att det kanske var läge med Bombarda med tanke på det klara vattnet. Fisken bjuder på en pigg kamp innan jag lossar den i vattnet. Ovanstående bild var det bästa jag fick när jag ville släppa fisken smidigt.

Det händer inget på de nästföljande kasten så jag låter platsen vila. Fortsätter bortåt några 100 meter och kastar på en udde. Plötsligt sticker en säl upp huvudet framför mig. Vackert djur som beundrar mig lika mycket som jag beundrar hen. Sälen försvinner och jag vill inte trängas så jag fortsätter bortåt funderandes på den eviga debatten på sälens påverkan på kustfisket. 

När jag är djupt i mina tankar suger det tag i spöet. En rejäl fisk är på! Skillnaden är påtaglig när man kan, respektive inte kan styra en havsöring. Denna är ingen rekordfisk men av det grövre slaget och bjuder upp till en fin kamp. Just när jag funderar dess ev. vikt slaknar linan och havsöringen är ett minne blott. För att vara efterklok tyckte jag nog att kroken var lite dålig. Jag fortsätter österut och ganska snart är där en ny fisk på, men denna släpper också. Jag erkänner mig besegrad men njuter av att första vårkänslan är ett faktum och kör hemåt igen. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar