onsdag 11 mars 2015

Att kämpa för en havsöring


Plötsligt är förvandlingen igång och naturen visar sitt rätta jag. När temperaturen klättrar upp mot tvåsiffrigt kan man höra fåglarnas närvaro och livstecken i form av blommor bryter upp ur marken. Inom mig sprudlar glädjen av att kusten mjuknar och det nu är en plats att kunna njuta av mellan kasten. Efter ett tidigt möte lämnar jag staden bakom mig och tar sikte mot kusten. Senaste tidens fiske har varit framgångsrikt och det är svårt att inte ha höga förväntningarna. När jag spanar på flaggorna avslöjar de att vinden finns där, men det hade kunnat kunna blåsa några sekundmeter till. Stora dyningar möter mig när jag kommer fram. Jag fiskar av en längre sträcka utan känn. Konstigt då alla förutsättningar finns där. Jag vandrar en rejäl bit, men inget händer. Samtidigt får jag rapport från Anders att han har landat något stort, men att fisken i övrigt varit ganska segt. 


Jag byter plats och satsar mot grövre vatten. Förutsättningarna känns spännande, men tecken på liv under vattnet är obefintligt. I flera timmar vandrar jag längs vattenbrynet och testar kast i många olika vinklar och hastigheter. En annan dag hade jag bytt till bombarda eller tagit fram flugspöet, men just nu vill jag fiska stort. Den tappade öringen från i söndags spökar fortfarande i huvudet och jag vill ha snabba resultat. Kanske det blir mitt fall. Men jag testar nytt drag i alla fall. Ett drag som förtjänar sin respekt! Handgjort av "Sillver" och samma modell lär nog aldrig framställas igen. Men tobisimitationen är brutal och det tänder ett hopp. Ganska snart är där ett missat hugg! Flera timmars resultatlöst fiske gör nerverna sega. I kastet efter sitter där en fin liten fisk. Inte den storleken som jag jagar, men en välkommen aktivitet i spötoppen.     


Snabbt får den friheten åter och jag fortsätter mot nya jaktmarker. Men idag är det tomt och kvällens fiske blir också resultatlöst. Jag testar en sista plats där draget sätter sig på andra kastet. Idag får jag nog bara lära mig att njuta av att vara och låta fisken vara ifred. Jag sätter mig i bilen och rullar hem samtidigt som jag beundrar naturens avveckling mot natt. Det är så vackert att t.o.m. inlandshorisonten förtjänar en bild. Ny dag imorgon och det bjuder på andra förutsättningar. Men kusten vet man aldrig kanske nästa dag bjuder på framgång.

  

1 kommentar:

  1. Hejsan Linus! Jag läser och följer med intresse. Lycka till på mässan och skaffa dig en håv för fasen :-)

    SvaraRadera