onsdag 4 mars 2015

40 öringar när naturen bjuder på show


Här i södra Sverige kikar våren fram och naturen börjar vakna till liv. Men så här års brukar varmare väder bjuda på hård vind vilket gör det svårt som havsöringsfiskare. Men jag är iväg på kundmöte och kan helt enkelt inte låta bli att testa några kast när jag ser kusten öppna sig. På väg ut i vattnet håller jag på att vända då vinden är mycket stark. Jag som t.o.m. funderade på flugspöet! Väl på andra kastet sitter första fisken och mina tankar på att återvända till bilen är som bortblåsta. Fisken släpper dock, men på redan på nästa kast drillar jag en pigg fisk som får vända tillbaka. 



Det som följer efter detta är över 2 timmar av konstant drillande av havsöringar i varierande storlekar. Fiskarna är som galna och på minst vart annat kast hugger det. Jag drillar länge en fisk modell större som stångar på och till sist släpper framför mina fötter, uppskattad vikt 2.5 - 3 kg. Jag testar längre ut på djupare vatten, men ingenting! Tillbaka på de grunda partierna hugger det direkt och jag krokar av fiskar på 1 - 1,5 kg på löpande band. Utöver detta ser jag stim som fullkomligt vräker sig efter min Snurrebassen.



Det suger tag ordentligt i spöet och jag kämpar med en större fisk igen. Den rusar emot mig och jag tappar pressen och den släpper. Jag får en mindre blankbesa som åker i igen. Jag kämpar med en galen fisk på knappa 2 kg som svalt draget så djupt att den får bli kvällens middag. Många fiskar släpper efter en stunds kamp, men inte sällan hugger någon annan kort efter på samma intag.




Efter drygt 2 timmar har jag tappat de drag som jag har med mig och är tvungen att återvända till bilen. Tafsen har helt enkelt slitits ut. Jag var inte särskilt förberedd då jag "bara" skulle ta några kast.



Summeringen blir ca 15 öringar som jag krokar av, ca 15 som släpper efter en stunds kamp och vilda hopp plus ett helt gäng till som släpper efter dåligt mothugg eller missade attacker. Mest anmärkningsvärt var att fiskarna var så vilda och aggressiva vilket satte press på min utrustning. Jag hade ett spö som är lite styvare än mitt normala, men med ett mjukare spö hade jag säkert landat fler fiskar. Men i sammanhanget är jag glad att de flesta hoppa av då min spänning och puls var total ändå. Synd dock att jag inte hade med min undervattenskamera då jag säkert hade kunnat bjuda på ett fantastiskt skådespel.

30 min efter jag lämnat kommer några fiskeglada vänner till mig, men känner inte ett hugg på hela eftermiddagen. Det påminner om att det är naturen som bestämmer.           

6 kommentarer:

  1. Det är bara att gratulera till att du var på rätt plats, men du måste va en duktig fiskare också.

    SvaraRadera
  2. Tack, men här hade även en blind fångat fisk. Men är man ute ofta så hittar man rätt ibland.

    SvaraRadera
  3. För ett 10-tal år sedan hade jag ett liknande fiske här i Stockholms skärgård när jag landade 15 HÖ:ar under en magisk timma med fluga.
    Jag såg fisk nästan hela tiden där de kryssade fram straxt under ytan.
    Det är på tok för länge sedan något så roligt inträffat!

    /Micke B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant Micke! Blåste det? Hur var förhållandena?

      Radera
  4. Fantastiskt! Av texten att döma så var du ute själv?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes. Därför kan jag ljuga allt vad jag kan!:)

      Radera