söndag 12 april 2015

Vårväder sprider havsöringen

havsöring under vattnet

Vilken skillnad det kan vara på sol och sol. Påskens soliga väder där det isande i fingrarna är ett  minne blott när helgens värmebölja gjorde entré. Plötsligt blir det rejält svettigt i vadarna när man vandrar mellan stenarna. Vandring krävs då fisket är segt. Kanske för att den ökande värmen gör öringen mer mobil. Det är svårare att läsa var de står och maten finns spridd över större ytor. Men efter hand lokaliserar vi havsöringarna som står en bra bit ut. De hugger aggressivt vilket vittnar om att det är på jakt. Stor skillnad från de spökena som endast hägrat våra drag tidigare under dagen. På de djupa vattnet bjuder de på en bra kamp och jag måste balansera mellan stenarna. Fiskarna är blanka, men har lekt i höstas. Den sista fisken mäter nog en 65 cm och skulle varit en ståtlig pjäs om den haft ett kilo till runt midjan. Tur för den är våren är på gång och tobisen slickar kustens kanter. Jag ser fram emot en kommande vecka med mycket fiske och spännande vindar. Vi ses på kusten!


taila havsöring


havsöring


  

onsdag 8 april 2015

De bruna krigarna



Tillbaka på hemmaplan är det äntligen en sydvästlig vind som möter mig. Dock har molnen samlats på himlen och lägger ett lock över hela sydkusten. När jag väl når vattnet bryter de första solstrålarna igenom och jag undrar om det inte är lite väl bra regisserat. Stämningen bygger i alla fall upp väntan på havsöring. Vindens styrka förvånar mig och det är t.o.m. lite skitigt i vattnet. Men då vet man i alla fall att fisken är på jakt. Jag kan tydligt visualisera hur vågornas rörelse fullkomligt virvlar upp mat till havsöringens glädje.




Jag ser att jag inte är ensam på revet. Några mörka figurer avtecknar sig längre bort. Ganska snabbt ser jag hur det brottas bland vågorna och det kan endast betyda fisk. Jag smyger iväg mot andra hållet och nöter längs stenarna. Varje kast håller jag andan och är helt övertygad om att det ska ge resultat. När jag minst anar det suger det till i spötoppen på kort lina. Det blänker av kamp i vattnet och jag får ge den lite andrum. En fin blankbesa visar det sig och den har mycket kraft i kroppen. Jag sätter hårt mot hårt då jag vet att den behöver spara sina krafter till annat. Jag beundrar den en stund i vattenbrynet innan jag låter den utlekta öringen försvinna ut mot djupet igen. Vi ses i juni tänker jag! Jag fortsätter längs samma sträcka och drillar en grövre fisk till och har ett hugg som jag missar. Jag kommer bort mot ett lugnare parti där jag på avstånd ser en öring som fullkomligt vräker sig efter mitt bete men missar. Försiktighet verkar vara dagens melodi. När solen försvinner bestämmer jag mig för att avlägsna mig också då jag vet att de nästkommande två veckorna kommer kräva mycket fiske av mig och jag bör spara på krafterna.






    

måndag 6 april 2015

På vandring längs Skånes västra utpost


Vi beger oss av från staden och tar sikte mot Skånes främsta bergsrygg. Inte primärt för att fiska, utan mest för att njuta. Solen ler mot oss, men en kylig vind från norr påminner oss om att våren precis börjat. Jag stiger upp tidigt och når vattenbrynet endast genom att öppna dörren. Tänk om ett liv längs kustbandet hade varit vardag och man kunde kika från köksfönstret om öringen var i farten. Då hade man nog varit framgångsrik.


Jag fiskar av vid bergets fot utan resultat. Den friska vinden från nordväst har mojnat och Kattegatts början ligger som ett salongsgolv framför mig. Jag fortsätter upp längs den stora bergsryggen och spanar efter spännande platser. Fel säsong för djupkantsfiske, men jag njuter av upptäcktsfärden. Sally funderar på chansen att träffa en öring på nosen i det djupa blå framför oss. Det är många kubikmeter hav när man tänker efter och vikten av att välja rätt plats känns självklar. Jag låter detta bli en dag av njutning och snart ligger jag i gräset och reflekterar över säsongen som varit. Många vackra fiskar som vänt i ytan. Det bästa av allt är att det inte är slut och nu kommer snart den sydvästliga vinden som både jag och havsöringen gillar. Ett par veckor med den kanske det är dags för oss att återvända till Kullen.








söndag 5 april 2015

När leken tar slut


April kom äntligen och denna fantastiska vår tar ytterligare steg mot varmare tider. Men inte en framgång utan ett snedsteg. När jag når vattnet är det som en vägg uppenbarar sig framför mig och plötsligt är en massiv hagelstorm ett faktum och små vita kulor fullkomligt vräker ner över mig. Jag accepterar läget och fiskar av ett litet rev. Jag känner närvaron och plötsligt sitter där en öring. Inte en blank, utan en brun kämpe som äntligen andas morgonluft efter en tuff vinter i ån. Jag försöker sen skönheten och behandlar den med den respekt som den förtjänar efter att ha tryggat framtidens bestånd. Snabbt får den gå tillbaka! Där är fisk i området, men de är försiktiga. Små hugg är deras enda livstecken. Inte så konstigt med tanke på att vinden kommer från nordväst.


Ny morgon och gårdagens oväder är endast ett minne blott. Himlens blå färger möter mig när jag anländer till ett nytt rev strax innan kl 7. Vinden är morgonpigg vilket faller mig i smaken. Jag fiskar av en längre kant men havsöringarna visar ingen morgonhunger. Jag vandrar en längre sträcka längre ut mot okänt vatten. Här har jag aldrig satt mina fötter innan, men det ser lovande ut. Efter ett par kast tar det stopp och första fisken är ett faktum. Den tar på lång lina och bjuder på en frenetisk kamp. I det grunda och klara vattnet är det en maffig upplevelse att se den slinga sig mellan revets stenar och tångbäddar. Jag beundrar den en stund innan den får friheten åter. Jag har några efterföljare, men de imponerad inte av min genomlöpare. Jag skulle bytt om till Bombarda, men idag spelar det ingen roll. Jag njuter av situationen och den morgonpigga solen som sakta jobbar sin väg på himlen. Strax innan 11 avrundar jag och lämnar över kusten till de som njutit av en långfrukost. Jag firar och påsk och njuter av att april är ett faktum.






Bilder från fiske på kusten