söndag 7 juni 2015

Du tysta, du glädjerika sköna!


När Sveriges flagga vajar i topp den 6 juni och Europas fotbollsgiganter gör upp flyr jag & Javier till kusten. Kanske inte så konstigt att vi får vara ensamma i vattenbrynet. Vi följer kusten många mil innan vi hittar en plats som får oss att stanna. Vinden har verkligen varit frisk och det är härlig rörelse i vattnet. Efterföljare på första kastet och småfisk som hoppar gör oss förväntansfulla. Men framförallt njuter vi av frånvaron av de långa smala. Inte mer än någon enstaka horngädda stör oss i den mojnande sommarkvällen.   


Javier tappar en öring samtidigt som jag beger mig bortåt. Lämnar stora och runda stenar och tar sikte mot djupare vatten. Inget händer trots att jag frenetiskt fiskar av olika platser. Till sist tar jag sikte på ett rev längre ut och precis innan jag är på väg att förkasta även denna plats stöter det till i spötoppen innan det suger tag ordentligt. En pigg öring har slukat min tobisimitaton och gör några frenetiska hopp. Ganska snabbt får den friheten åter och redan på nästa kast blir det motstånd i spöet igen. En superblank öring på ca 1.5 kg förgyller min sommarkväll. Även denna får simma hem och växa till sig. På de nästföljande kasten drillar jag ett antal fiskar på löpande band, men plötsligt dör det. När en horngäddan följer efter bestämmer jag mig för att platsen får vila en stund. Om öringen är i slag brukar horngäddan hålla sig borta.


Jag fortsätter längre bort och ser vakande fisk längs hela kuststräckan. Mindre öringar och annan småfisk som frossar i de läckerheter som den efterlängtade värmen har väckt till liv. Jag vandrar en lång sträcka utan att känna minsta tillstymmelse till liv. Jag når min mentala slutpunkt och vänder tillbaka. Det lätta sommarmörkret ligger som en slöja över den skånska landskapet. På min väg tillbaka mot mobilen och Javier passerar jag kvällens mest fångstgivande plats och givetvis måste jag testa några kast. Mycket riktigt är där fisk inne och jag drillar en riktig liten tjockis. Man kan bara ana hur bra tillgången på föda är just nu för fisken!


På efterföljande kast rycker det till i spöet och det är en fisk modell större som inte vill gå och lägga sig hungrig. Den plumsar och vi brottas i mörkret innan den släpper efter en kraftigare rusning. Det var ingen gigant men blanka havsöringar på över 2 kg bjuder ofta på bra kamper och pressar utrustningen på ett mer utmanande sätt än alla grönländare. Jag känner mig dock nöjd över kvällen och vid bilen berättar Javier att även han fångat ett gäng öringar och vi är överens om att den kyliga våren haft sina fördelar. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar