tisdag 7 juli 2015

Längs den långa åns kanter


Klockan ringer alldeles för tidigt och solen har knappt nått över horisonten. Men en underbar Skånsk morgon möter mig när jag kör mot flygplatsen. Jag har siktet inställt på Jämtland, men funderar på att man oftare borde släpa upp sig för att fiska havsöring vid denna tidpunkt. Jag småsover hela vägen på planet tills att Storsjöns vidsträckta vattenspegel öppnar sig under mig. Vattnet gnistrar av solens ljus samtidigt som fjälltopparna sträcker på sig i väster.



Både värmen kusinen och värmen möter mig samtidigt som han redogör för gårdagens massiva kläckningar. Det tar inte lång tid förrän vi når vattnet och ån sträcker sig ut framför oss. Senaste dagens hetta har bidragit till massa smältvatten som höjer vattennivån till det dubbla jämför med normalt. Men där är en hel del öring som vakar och vi spanar efter någon att rikta våra kast emot. Ganska snart och i den strida strömmen bjuder den på en härlig fajt. Det blir några fiskar innan hettan blir för intensiv och vi måste dra oss tillbaka. 



När solen dalar är vi på plats igen lite längre upp för strömmen. Några vakande fiskar, men annars lugnt. Vi sätter oss i strandkanten och betraktar skådespelet. Ett annat år hade det varit fult med fisk som mumsat insekter i ytan, men denna sommar är inte lik någon annan. Men de fiskar uppenbarar sin närvaro betraktar vi och efter en stund beger jag mig ut i strömmen med siktet inställt på en öring precis ovanför strömnacken. Efter tydliga instruktioner från lokalinvånaren låter jag fisken visa sig först innan jag försöker med ett kast. Fisken vakar och jag placerar flugan en bit ovanför, men inget händer. Men på fjärde kastet bryter den ytan och öringen slukar min Rocken flugan. Spöet böjer sig och kampen har börjat. Det är ingen jätte, men den strida strömmen agerar till öringens fördel och med lätt utrustning blir det spännande.



Jag sätter press på den tills att jag påminner mig själv om vilken tunn tafs jag har och då låter jag öringen gå mer med strömmen. Men efter några rusningar och hopp kan jag äntligen få in den nära mig så att jag kan betrakta en underbar sommaröring i kvällsljuset. Efter några snabba bilder får den friheten åter och jag sätter mig i gräset för att njuta av tillvaron. 


Kvällen fortlöper och det blir några fiskar till. Tom hittar vakande fisk 1 km längre upp längs ån och trots att natten är sen vadar vi tillbaka bland myrar och granskog. Det vakar fortfarande och snart har vi en fin harr på kroken. Den är så vild att vi först tror att vi lurat en gädda, men när vi ser siluetten av den kraftiga ryggfenan tvekar vi inte. Den får avsluta kvällen och vi beger oss mot bilen i nattens behagliga kvällsljus.  










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar