söndag 8 januari 2017

Silverstart på 2017

2016 var ett händelserikt år. Först massa havsöringsfiske sedan flytt och barn(då blev det inget havsöringsfiske). Men så är det väl ibland. Några dagar in på det nya året blir längtan för stor och jag måste ge mig ut. Stunderna är korta mellan blöjbyten och jobb. Regnet smattrar mot rutan när jag kör ut mot kusten. Det är ju inte detta man fantiserat om under förbudstiden. 


Väl framme vid kusten är vattnet allt för grumligt för att det ska vara värt att lägga fisketid. Jag får köra vidare för att hitta en plats som ger lä för vågorna. De lugnare vattenmassorna ger klarare vatten vilket känns betydligt hetare än den tidigare platsen. Det är något speciellt med havet de första vintermånaderna i Skåne. Näringsproduktionen har inte kommit igång än så det klara vattnet ger en akvarieliknande känsla som skapar spänning. Det tar inte heller lång tid innan spöet står som en båge och jag känner knyckar. En skaplig fisk har fallit för min OLR Tobis. Den bjuder omgående på luftsprång där den visar sin goda fysiska status. I det klarna vattnet är det grymt häftigt att se fiskens rusningar i olika riktningar. Efter en stund kamp kan jag landa fisken. En vacker skapelse på ca 2.5 kg som får följa med hem. Man ska vara tacksam när naturens skafferi öppnar upp sig. 


Dagen fortsätter med några fiskkontakter, men inget rafflande. Men jag njuter av att äntligen vara ute på kusten igen. Det är något lockande med den Skånska vintern i januari när man är alldeles ensam längs kuststräckorna.

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Nu ska du inte vara sån... du har tagit över stafettpinnen!

      Radera