lördag 23 mars 2019

Dubblett i silver

Våren har smugit sig på under veckan. När solen tittar fram kan den värma ordentligt och ganska snabbt glömmer man de senaste veckornas regnande. Idag var tiden knapp så det fick bli närmaste möjliga rev. När jag är på väg ner mot vattnet känner jag att vinden friskar i ordentligt och när solen bryter igenom molnen känns det riktigt lovande. Jag fiskar av första delen av revet men endast en liten obekräftad stöt. Några svanar som äter sätter stop på min planerade fiskväg så jag tar en omväg och testar revet längre fram. 



Vattnet är klart men rejält med rörelse vilket inger hopp. Samtidigt går solen i moln och jag hinner tänka att det minskar mina chanser. Jag föredrar det omvända när solen bryter igenom molnen då det känns som öringen kan passa på att jaga då. Men ganska snabbt blir jag motbevisad när en fisk suger tag i draget. Det är en riktig silvertorped runt måttet som tar luftsprång efter luftsprång. Trots att fisken inte är så stor har jag svårt att få styr på den och efter en stund lossgör den sig själv. I hopp om att utnyttja stunden fortsätter jag fiska av samma sträcka. Ganska snabbt känner jag att ny fisk är efter och nafsar på draget. Ett lite längre vevstopp och nästa fisk satt där. Lite mindre men lika pigg. Efter en kort fight fick den simma vidare. Samtidigt känner jag att vinden mojnat. Jag tar en handfull kast till, men det är tomt igen. Men efter ca 50 minuters fiske måste jag avbryta för att ge mig hemåt. Dock fullt nöjd med resultatet och glad för att ha bekräftat  möjligheterna på ett rev som ligger nära där jag bor.






   

onsdag 27 februari 2019

Tillbaka på kusten

Solen visade sin närvaro på väderleksrapporterna några dagar innan så helgens förväntningar var högt ställda. Men lokala rapporter om väldigt lågt vatten gjorde att planerna fick ändras i sista sekund för att optimera förutsättningarna. Vindarna skulle vara relativt svaga från väst så egentligen kändes Sydkusten inte som det optimala alternativet men det skulle visa sig att vindarna skulle övertrumfa väderleksrapporterna. 




På söndagen passerar jag många mil kust och till min förvåning är vattnet extremt svårfiskat p.g.a. dålig sikt. Segt när man ställt sig in på en heldag vid kusten. Men oftast kan man hitta fiskbart vatten någonstans och även denna gång. Där sand och stora stenar samsas som platsen är sannolikheten större för att vattnet ska vara klarare. När jag väl vadar ut känns förutsättningarna optimala. Fin vind från väst och så pass mycket rörelse i vattnet så att tångruskorna ger ifrån sig årets första märlor.   




Jag fiskar av ett stentätt rev där det finns gott om djuphålor för öringen att jaga i. Men trots min optimism händer inte mycket. Fisket kan vara lurigt i februari. Ibland känns det som fisken inte hinner med när våren kommer och det kräver lite längre perioder med milt väder för att det ska ta fart på riktigt. Vi fiskade av fler sträckor och vikar där det kändes som optimala förutsättningar men utan aktivitet. Jag får rapporter från fler fiskare som är ute och även dem går bet. Javier hade i alla fall någon följare, men det talar egentligen mer för att fisken inte riktigt är på humör. Ibland får man bara acceptera att fiske inte är logiskt och fokusera på vackert väder och gott sällskap. Det var i alla fall fantastiskt kul att vara tillbaka på kusten efter en alldeles för lång frånvaro.