Dagen började med en
hundpromenad i Rörsjöparken innan dagens första solstrålar hade visat sig. När
jag väl satt i bilen och rullade ut ur staden såg jag hur syd östra Skåne
färgades rött av en ny dag. Ur radion strömmade Led Zeppelin och ute hade det
redan börjat blåsa. Jag anade att detta skulle bli en dag i hårdrockens
tecken.
Väl framme på
sydkusten passerar jag fiske plats efter fiske plats och inser att jag
verkar vara helt själv. Vid ett sådant tillfälle slår tanken en; jag är nog helt galen eller en väldigt dumdristig
fiskare! Kanske både och! Det var trots allt lovad kuling till lunch. På
första platsen är vågorna redan höga, men det är fin färg i vattnet. När havet
visar sig från sin otrevligare sida är man ganska lite som fiskare och det
gäller att inte utmana ödet. Jag tar mig fram längs strandkanten och kastar av
en längre sträcka. Mycket rörelse vilket borde betyda mycket syre i vattnet.
Positivt i mina öron och jag hoppas på fisk.
Jag får kapitulera
och ge mig iväg på nya jaktmarker. Tar sikte på en vik som oftast håller
sig lugn vid sydvästlig vind. Mycket riktigt ser det spännande ut! Vattnet är grumligt,
men med tillräcklig sikt. De kraftiga vågorna bryter precis utanför vilket
skapar ett spännande bakvatten. I min värld borde öringen vara hemma. Vadar ut
längs ett rev så jag har kuling och vågstänk i ryggen. Med bra jacka och
vindtät tröja bjuder situationen på ett mycket behagligt fiske. Djupt försjunken
i mina tankar registreras plötsligt ett hugg som väcker paralyseringen
obarmhärtigt. Nästa omgående tappar jag kontakten då det är svårt att vara alert
i det stormiga vattnet. Tiden går och jag förflyttar mig och upplever några spönyp
till. Svårt att avgöra om de var försiktig öring eller krockande stenar. När osäkerheten
är ett faktum kan det kvitta. Strax innan lunch får jag vifta med den vita
flaggan då underskylt regn tränger sig in på kroppen.
En spännande fiskedag
gick mot sitt slut där jag njöt av att ha kusten för mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar