Aktiviteten avtar och vi fiskar av en längre sträcka utan resultat. Solen befinner ju sig fortfarande en bra bit upp på himmeln och det riktiga "tobisljuset" har inte infunnit sig. Men plötsligt suger det till i Hannes spö och det är en välmatad öring kring måttet. Fiskarna behöver inte vara stora nu för att de ska bjuda på vild kamp, men tittar man under ytan inser man att tillgången på mat är helt fantastisk. Jag får ytterligare några småöringar på samma ställe.
Solen fortsätter att sjunka och står nu så långt att det kolafärgade ljuset infinner sig. Det är först då som man verkligen känner att det börjar hetta till. Jag beger man ut på en ny vandring norrut. Jag försöker kasta långt ut i vattenmassorna för att nå passerande öring. Plötsligt är det kontakt. Ingen jätte, men en fisk över 2 kg bjuder alltid på en trevlig kamp. Den har lekt i höstas och har återhämtat sig ganska långsamt. Jag gissar att den njuter nu när tobisen duggar tätt.
Kvällen fortsätter med några enstaka öringkontakter, men med tanke på de fina förhållanden och så mycket vi fiskar är jag förvånad att det inte nappar bättre. Men vissa dagar kanske bara är till för att man ska njuta av naturen och dess omgivningar. Vi är kvar till en timme innan midnatt, men det är kanske då som det börjar på riktigt. Men med jobb och morgondagens plikter får nattfisket vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar