När höstens vindar viner genom Skåne är havsöringsfisket
långt borta. Men när suget blir för stort får man vända blickarna mot Danmark.
Söndagen visar lugnt, men mulet väder vilket inte alls behöver vara en dålig
kombination för havsöring. Javier, Henrik och Anders rullar tidigt från
Skånes östra sida och strax efter sju passerar vi över bron med blicken
riktad mot den danska kusten. I Malmö lös solen, men ju längre in i Danmark vi
kommer desto mer tätnar dimman.
Väl framme vid klippans branta kant är det en grå massa och
ett lugnt hav som möter oss. Vattnet är klart som en gintonic med lite citron i,
så det kan mycket väl bli svårt att överlista fisken idag. Vi balanserar på stenarna
och vandrar längs kusten medan vi fiskar av olika partier. Ganska snabbt böjer
det i Anders spö och en fisk visar sig i ytan, men lika snabbt är den borta. Vi
tänker att detta kan bli en spännande dag, men de nästföljande timmarna är
sega.
I öringens frånvaro får vi celebert besök av havsöringsgurun
Ole Rådhede som kommer förbi. Vi låter öringen vara ifred en stund och vi
tänder grillen istället samtidigt som vi öppnar en sval Tuborg. Öl och pölsa är
alltid en bra gardering om den danska öringen spelar svår. Säsongens fina
fiskar diskuteras och vi längtar efter den Skånska vintern och 1 januari. Alla kan summera en fantastisk säsong där Javier verkligen visat var skåpet ska stå.
Med nyvunna krafter tar vi oss an eftermiddagens fiske.
Ganska snabbt har jag en fisk på som släpper. En stund senare är det Javier som
blir gäckad av öringen. Han brister ut i ett stort vrål och muttrar om att den
var ”stooorrr” när spöet slaknar. Idag är det en sådan dag när öringen inte
riktigt vill bjuda upp till dans. Trots att våra ryggar värker fiskar vi på
tills mörkret faller, men utan resultat. Vi återvänder hem något förundrade
över dagens sega fiske. Men suget efter en ny Danmarkstur finns där redan och i
december när de stor blänkarna kommer nära kusten kan vi mycket väl vara
tillbaka.
